Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
velse, om sina barndoms minnen, om dessa Hydda
oskuldens dagar. Liksom hon, söker nu äfven
Historien, (omfattande hela menniskoslägtets ålder) att
lillbakaUytla denna folkens lycksalighets period
till det redan framfarna, i den så kallade gamla
goda tiden, eller som hon kallar det den
gyllene åldern; hvaremot åter Religionen, stödjande
sig vid tron och hoppet, söker att framflytta den
i elt fjerran tillkommande, det hon tänker sig på
andra sidan om grafven. J) Vid gränsen af
evigheten, söka således hvardera af dessa läror alt,
såväl i det framfarna som i det tillkommande, finna
menniskoslägtets sällhet (dess öfverensstämmelse med
naluren och Gudomen); — endast skalden söker att
förena dessa båda åsigter i idén af en närvarande
sällhet, och han ensam förstår alt redan här i
liden njuta och drömma sig en lyckligare verld.
Främmande, eller glömsk, för dagens lidelser och
smärta, sjunger han med förtjusning om sin
kärlek, — ja om sin sällhet; och om han ännu icke
funnit del ideal han söker, drömmer han sig dock
i tanken en lycksalighetens ö; hvilken, dåden
icke linnes i verkligheten, han placerar ytterst på
gränsen af hvad hau auser verkligt. Likasom nu
nordens sångare drömma sig sällheten i södern, der
de förlägga lycksalighetens land uti Hesperiens och
Arkadiens bygder, så drömde sig deremot
Homerus sällheten ytterst i höga norden, dit ännu ingen
kunskap trängt sig: hau placerade derföre dessa
lyckliga slägler upp i Scythien; dock visligen nog
1) Ur denna synpunkt
betraktad, är sjelfva Religionen till
sin karakter poetisk; emedan
den, under boppet pä en
tillkommande sällhet, redan förljufvar
det närvarande lifvet. Den har
derföre äfven längst af alla
vetenskaper , bibehållit sitt
poetiska element i musiken och
sången; och, mera egnad för
hjertat än för förståndet,
verkar den alltid mer på den
känslofulle , än på den känslolöse.
Äfven Historien har sin
poetiska ståndpunkt i sagan , der
den med det närvarande
sammansmälter minnet af det
förflutna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
