Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 112 —
samt tillägger alt de sjelfve visste sälta föga värde
derpå, utan sålde den for godt pris till den
mestbjudande. Huru den först kommit till de Grekers
Väl omtalar Plinius en Sotacus,
som,bland andra,skall hafva
meddelat en beskrifning om
Bernstenen , hvarom man, numera,
lika litet som om författaren,
äger någon kunskap. Deremot
finner man, att Pytheas redan
långt fore Plinius (enligt
dennes llist. Nat. Lib. 37, c. 11)
vid beskrifningen om
Östersjökusterna, sagt: "i/isulam esse
Abalum : illuc vere fluctibus
ad-vé/ii (scil. electruin) et esse
con-creti maris purgamentum:
in-colas pi n lig/to ad ignem uti en,
prnx.imisque Trutorits vendere."
Hvarefter Plinius sjelf
tilllägger: "tluic et Timæus cediilit,
serl insulam Basiliam vocnvit."
Således, hvad Pytheas här
kallar: "co/icreli maris
purgamen-tum," det kallar Tacitus, i 45:te
Kap. om Esthcrna,
"ejectamen-tum maris;" när Pytheas, om
Bernstencn, säger: "illuc vere
fluctibus a elv e/ii," så säger
Tacitus derom: "viciriisolis, radiis
expressa, in mare labuntur, ac
vi tempestatum in atlversa
lit-tora exundantoch när den
förre säger: "incolas pro ligno
ad ignem uti eo," så säger den
sednare, liksom i anledning
häraf: "Si naturam succiui admoto
igne tentes, in modo tedce
ac-ccnditur, alitque flnmmam
pin-guem et olentem." Denna stora
öfverensstämmelse, i de
detaljerade uppgifterna, som röjs
e-mellan ba la dessa skriftställare,
tycke» vara något mera än till-
fällig. Väl kan härvid
invändas, att deraf dock icke följer
det Tacitus plagierat Pytheas,
einelan enär de beskrifvit
samma land och samma folk, så
måste naturligtvis sjelfva
beskrif-ningarne öfverensstämma.
Äfven häremot hafve vi ingenting
att påminna — ty det var jast
detta vi trodde oss böra bevisa:
att nemligen Pytheas med sitt
Balthium eller Abalum menade
det land som, enligt Tacitus,
innehades af Æ<tyi, om hvilka
Tac. bland annat, ehuru mindre
riktigt, tilllägger: "quod (scil.
succinum) ipsi Glesum vocant."’)
Den etymologiska förklaring som
påstår, att ordet glesum
(fa-briceradt, som det tydligen
synes, af Tyska ordet glas) är
uppkommit af Arabiska orden
k—Isnng/i eller k— Isnng/i,
hvarmed Phænicierne skulle hafva
betecknat et t b er ns tens r i k t
land, lemna vi derhän. Herr
Re in egg, som gifver oss detta
vid banden, och derjemte
underrättar oss att Finska
benämningen Suomenmoa ursprungligen
härleder sig af Arabiska ordet
Somg/i, som skall betyda
bern-s ten, är man härföre
högeligen förbunden (se Büschings
Wocbentliche Nachrichten &c.
N:o 28, a. 1787). Månne det
icke då, tvertom, vore mera
troligt, att nemligen Bernstenen,
hos Araberne, fått sittnainn
efter landet (Same, Suonie) och
icke landet efter Bernstenen?
’) Pi.mii förklaring torde här likväl vara den rättaste, då han säger: "a
Germanis appèllari gletium;" ty Esiherne sjelfve kolla Bärnstenen
merüfiivi (bafs-jten), af orsak att den uppfångades nr hafvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
