Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Seclan talet hållits och skålen druckits, gör den, enligt
gammal sed, närvarandes stadsmusikanten Michael ■ Schultz en
dråpelig musik, hvarunder man dock icke önskelig silans iakttager,
pratandes sinsemellan, herrarne icke minst om några af de
närvarande fruntimbrens charmanta grace.
Låtandes sig intet af i trädgårdshagen befintlige bikupors
innevånare afskräcka, föredraga någre af herrarne samma hages
fria luft och skugga, bjndandes sin lekamen njutningen af att
smäcka en med holländskt knaster stoppad pipa. De innevarande
åter äro, tack vare allehanda välfägnad och samspråk, med största
nöje glade, såsom det dem på en glädtiger fäst höfves.
Till en sådan glädtiger fäst har man sig ock fästeligt utsmyckadt,
fruntimbmi i kjolar och korsetter af utländske väfnader, herrarne
i långa rockar med sidentyg utstofferade såväl på de höga
armuppslagen som framtill, där ock en myckenhet knappar till
klädsamheten bidrager. Knäbyxor och högklackade skor med spännen,
hvita strumpor, spetshalsduk, stor lockperuk och trehörn ad hatt
fullända drägten, hvartill, så sannt, jämväl en värja med utsiradt
handtag är tillhörandes.
Ännu kan man genom den öppna porten åt gatan då och
då se någon af stadsens soldater, hvilka till förekommandes af
hvarjehanda ohöfviskt colloquium, gaturaljeri och slikt fram och
åter patrullera. Tv hafver den sex skeppunds tunga tidklockan i
domkyrkans torn ännu icke åtta slagit. Snart är dock denna
tidpunkt för nattens inbrott föröfver, och tornväktaren har allaredan
fått börja att genom bultande mot tornets väggar nattens timmar
angifva . . .
Gästerne i Mäster Henriks hus äro lörsvunne. Pokulering
och discours hafva emellertid riklige varit, det tycker värden själf
och småler förnöjd däråt. Ensam med de sina, famnar han hustru
sin, tackandes henne för fägnad och möda, men först och sist för
all hennes rika kärlek, som honom troget följt i både nöd och lust.
Sitt hem känner han i denna stund så kärt, att han icke
kan underlåta ljus opptända för att ännu en gång denna afton
anskåda allt det af gods och bohag, som hans flit och goda vilja
omkring honom samlat. Så gjordt, och han finner, med skalken i
sitt öga, hur älirevördige herr pastorn i sin annars sällsynta
gläd-tighet uppgiften om dopvittnena på det tunga ekebordet kvarglömt.
I det han denna uppgift med dess namn och data betraktar,
ilar han med sin tanke tillbaka och framåt i tiden. Vid det
närvarande dröjer han desslikes. Skall hans sistfödda, hans lilla
Magdalena liksom hans öfriga barn häfda den heder, som han af
hänsofne fäder ärft och som han själf sökt häfda? Skola hans
ättlingar föra hans slägtnamn genom århundraden fram i gåtfulla
tider, och skola i dessa tider några spår förnimmas efter hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
