Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
von Xormann fullständigade den originella
kommendantstripli-citeten. Hans regementskap började med 1858, och från det året
fick »fästningslifvet» en ombytt karaktär. Den nye
kommendanten var nämligen raka motsatsen till sin företrädare. Etikett,
disciplin och afmätta later betydde intet för den, som icke ens
kunde förmå sig till en ordentlig bugning för själfva majestätet,
vare sig detta nu hade sin orsak i brist på medfödd elegans eller
i en aldrig dämpad motvilja för den nuvarande dynastien. Hvad
särskildt saluter angår, så älskade han dem så litet, att han till
och med en gång lät landsfadern passera fästningen på sin
ång-fregatt, utan att med ett enda skott hälsa den kungliga flaggan.
Nej, etiketten åt fanders! han var ingen von Qvanten, han. I
stil därmed uppenbarade sig herr majoren och riddaren för det
mästa civilklädd. Stora uniformen kom endast undantagsvis
på, och när så skedde, såg man en vapenrock och ett par
pantalonger, hvilkas former voro lika antika som den von Q vantenska
habitens moderna. Den gamla uniformen väckte dock alltid
uppseende till och med i själfva staden, ty till den hörde breda
passe-poiler, aiguilletter af guld och trekantig hatt med blå och gula
plymer. von Xormann var nämligen artilleristabsofficer och
försvarade sin plats som sådan genom ett ovanligt matematiskt
skarpsinne och omfattande insigter i många rigtningar. Han skilde sig
från sina två närmaste föregångare äfven däri, att han var hvad
man kallar ett kvickhufvud. Skada blott att hans kvickhet var
så pass cynisk, att den ej gärna kan lämna prof på sig i tryck.
Med en sådan naturel var det icke underligt, att den gamle
kommendanten häldre sysselsatte sig med versskrifning,
öfversätt-ningar och pepprade uppsatser för skämttidningen »Kapten
Puff» än rapporter och depescher, i hvilkas ingifvande han dock
alltid var pedantiskt noggrann. I originalitet gaf han emellertid
hvarken Krook eller von Qvanten efter, och äfven det hos dem
genomgående draget af godhjärtenhet hade han med dem gemensamt.
Att idégifvaren till Trädgårdsföreningens park skulle af den
gamla fåstningsträdgården göra hvad göras kunde faller af sig
själft. Den var också på hans tid en riktig liten lustgård, i hvars
närhet han lät uppföra en badbassin, som rätt flitigt anlitades af
lustfärdande stadsbor.
Vi vilja nu se oss närmare omkring på det gamla fästet.
Strax efter det vi landstigit, observera vi i muren mellan den
nyssnämnde trädgården och stora vägen upp ett muradt hvalf med
en upphalningssten i midten. Här var i forna tider ingången till
den ränna eller kanal för båtar och slupar, hvilken delade
fästningen i tvänne delar. Xy-Alfsborg är nämligen bygdt på två
holmar, af hvilka den södra upptages af själfva fästningen och
den norra endast af ett s. k. hornverk, som likväl har gråstens-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
