- Project Runeberg -  Äventyr i Central-Afrika : skildringar från Kongomissionens första tid / Första delen /
26

(1923) [MARC] Author: Karl Johan Pettersson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till Cliff College

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hjort upp i vagnen under ett rungande »Hip, hip,
hurrah!» och ett »Gud välsigne dig!» från lärare och
elever. Och så bar det iväg i svindlande fart. När vi
kommo fram till stationen, var tåget redan inom
synhåll. Då det stannade, steg Westlind skyndsamt på,
och strax bar det iväg igen. Där stod jag nu och
vinkade farväl åt mitt sista stöd från Sverige. När jag
äntligen vände mig om för att återvända, kände jag
för första gången, att jag var riktigt ensam, en
främling i ett främmande land. Och hur det kännes, det
vet endast den, som gjort en liknande erfarenhet.

Som hästen var i stort behov av att få vila en stund,
körde jag till en liten stad, Backwell, som låg strax
intill. Medan hästen fick vila i ett stall i staden, vilket
vi fingo använda, gick jag och såg mig om litet. Jag
träffade då helt oförmodat på en bekant broder med
fru från en stad närmare Cliff. De togo mig med in
på en serveringssalong och bjödo på te och kakor. De
voro mycket vänliga och deltagande. Aldrig hade jag
dittills satt sådant värde på kärleksfull förståelse som
då. Känslan av ensamhet försvann, och från djupet
av mitt hjärta tackade jag Gud, att han sänt dessa
vänner mig till mötes i ett så passande ögonblick.

Under hemvägen hade jag god tid för meditationer.
Jag kunde taga för givet, att min utresa skulle
uppskjutas till våren därpå, ehuru den även kunde
inträffa dessförinnan. Jag överlämnade mig i Guds hand
och bad honom göra mig nöjd med hans vilja.

Jag fortsatte nu mina studier med större allvar och
fann, att det tog bättre, sedan jag icke längre hade
någon att tala svenska med. En av de äldre eleverna
läste engelska med mig vissa timmar om dagen. Hans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:28:04 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/centafr/1/0028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free