Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppför Kongofloden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPFÖR K O N G O F L O D E N.
Dagen för avresan ingick solig och klar. Den
kändes som en stor högtidsdag. Jag skulle nu
anträda färden mot det okända, varifrån jag möjligen
aldrig komme att återvända. Jag kände dock ej något
vemod utan blott en brinnande lust att gå framåt.
Duport och Smith hade hela morgonen hållit på med att
lasta båten, så att den vid frukosttiden var färdig. Alla
saker, som skulle med, fingo också till allas belåtenhet
rum. Frukosten överstökades tämligen fort.
Morgonbönen påskyndades även. Inom kort voro vi vid
stranden, stego ombord på vår lilla täcka »Livingstone»,
sköto ut från stranden och vinkade farväl till våra
kamrater. Så bar det i väg uppför floden. Våra
vänner stodo kvar på stranden och vinkade, så länge vi
kunde se dem. Dessa avskedsstunder voro för dem
särskilt kännbara, emedan det hänt så ofta, att de
vinkat farväl till förhoppningsfulla män, som de sedan
aldrig mera fått återse. Sålunda hade döden redan
skördat Angus, Water, Pettersen, Lansley, McAll,
Blunt, McKergo, fru Richards samt någon mer, vilkens
namn jag icke kommer ihåg. Detta var ju en
avsevärd manspillan på en tid av omkring tre år.
Sedan vi ej längre kunde urskilja våra vänner på
stranden, vände vi våra ögon framåt. Om en stund
voro vi ute ur viken och sågo havet till höger och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
