Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En strävsam vandring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
109
svårt att röra sig, då dröjer det ej länge, förrän Kongo
blir också min grav. Är det så, o Gud, så ske din
vilja.» Jag förstod ej, huru olämpligt klädd jag var.
Jag hade alldeles för mycket och för tjocka kläder på
rnig. Medan jag låg och såg allting i svart, somnade
jag och drömde, att jag bara njöt och såg vackra
världar. Och när det var som allra skönast, så
vaknade jag vid att Långbåt drog mig varligt i ena handen.
I sin andra hand höll han vattenflaskan, som var full
med gott vatten. Sömnen och vattnet i förening
verkade som ett trollmedel. Jag steg upp och kände mig
kry som på morgonen. Men samtidigt kände jag mig
så rörd över den svartes omtanke och välvilja, att jag
måste gå för att dölja min rörelse. När jag gått ett
stycke, stannade jag och inväntade Långbåt. Han
pekade då med handen på en skog, som vi närmade oss,
och sade med glad röst: Palabala. Då förstod jag, att
vi snart voro framme, ty vi hade redan kommit upp på
platån. När vi kommo närmare skogen, dök Clark
fram och ilade oss till mötes, glad och trevlig, så som
jag sedan alltid fann honom, hälsade och frågade huru
jag befann mig. Jag sade, att jag kände mig bättre,
men att jag för en stund sedan hade varit alldeles förbi.
Och så talade jag om, huru Långbåt betjänat mig. Han
svarade, att Långbåt var den bästa kruman de hade.
Honom kunde de med fullt förtroende sända vart som
helst. För icke länge sedan hade Långbåt ledsagat
två missionärer upp till Palabala, den ene skandinav,
den andre skotte. De hade gått sig trötta båda två, men
Långbåt hade gått mellan dem med deras
vattenflaskor. När de blevo trötta, höllo de ej sällskap, utan
när den ene ville gå, så ville den andre ligga och sade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
