- Project Runeberg -  Äventyr i Central-Afrika : skildringar från Kongomissionens första tid / Första delen /
187

(1923) [MARC] Author: Karl Johan Pettersson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vid Kuilufloden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

187

detta ej var till någon annan nytta, så skulle odjuren
möjligen bli mindre närgångna. Detta erbjudande
gladde mig, ty min jägarelust hade vaknat. Alle man
gingo nu till sina vanliga lägersysslor, och jag blev
ensam nere på sandudden. Lägret slogs längre upp i
närheten av ett buskage. Medan jag befann mig ensam
på stranden, plaskade jag emellanåt sakta i vattnet
eller lade mig ned på sanden några minuter i taget.
Slutligen märkte jag, där jag låg alldeles stilla, ute i
floden den skarpa ryggen och de utstående
ögonbågar-na på flera krokodiler. Nästan omärkligt närmade de
sig land. Från lägret ropade man: »Skjut! Skjut!»
Men den som icke sköt, det var jag, ty jag önskade, att
djuren skulle komma i land, så att vi skulle komma
åt åtminstone ett av dem. Det var spännande
ögonblick, då jag såg truppen närma sig land, ordnad till
anfall. Inom kort voro de så nära land, att de nådde
botten med fotterna, men de gingo så sakta, att något
plaskande icke hördes. Nu trodde man i lägret, att
jag slumrat in och svävade i den största livsfara. Jag var
ju »grön» och kunde efter dagens tröttande färd lätt
ha somnat på den varma sanden. Beväpnade med
trästycken och stenar rusade de svarta till undsättning.
Clark och Richards kommo med ett par elefantgevär.
Krokodilerna kommo i land. De gingo varligt och
styrde alla kurs på mig. Jag började redan känna
deras magnetiserande inflytande, då jag lyckligtvis
vaknade till och kände en rysning genomfara mig vid
länken på att jag varit djärv nog att låta odjuren
komma mig så nära. Blixtsnabbt riktade jag mitt gevär
mot den störste. I samma ögonblick small skottet,
kulan gick in i ögat och genomborrade hjärnan. Då

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:28:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/centafr/1/0195.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free