- Project Runeberg -  Äventyr i Central-Afrika : skildringar från Kongomissionens första tid / Första delen /
217

(1923) [MARC] Author: Karl Johan Pettersson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I Lukungadalen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

217

uppbrottet, i samlad trupp infunno sig vid tältet och
syntes ha något på hjärtat. Clark, som var vår
anförare, frågade, vad de ville. Förmannen svarade: »Vi
vilja ej dö. Detta folk är ett elakt folk.» Clark
frågade dem, om de trodde, att vi voro så dumma, att vi
ville dö. Vi ämnade oss ju till Kintamu för att där
anlägga en station för att taga mot vår stora ångbåt,
som snart skulle komma. De svarade, att deras
arbetstid redan vore slut, att vi ville hålla dem kvar över
tiden och föra dem långt bort, där de skulle bli dödade
och uppätna, så att de aldrig mer skulle få återse far
och mor, syskon, hustrur och barn. »Låt oss vända
om, annars gå vi ändå.» Det blev nu ett förskräckligt
oväsen. Clark ville tvinga dem att en i sänder taga
sina bördor och fortsätta. Jag höll mig i närheten av
Clark, likväl utan att lägga mig i bråket. Infödingarna
försvunno i en handvändning som agnar för vinden,
men krumännen höllo ihop som vid en strejk. Ingen
enda rörde sin börda. Clark påminde dem om, att de
tagit tjänst på ett år för att göra, vad de bleve satta
till, icke för att göra, vad de själva behagade. När
året vore ute, skulle de få sin avlöning och bli
hemsända. Icke en dag skulle de hållas kvar över året.
Ville de lyda och fullgöra sin plikt, eller ville de det icke?
De bedyrade, att året var slut och att de ville vända
om hem. Clark förklarade, att om de ej ville lyda,
så vore de överflödiga och kunde gå vart helst de
behagade. Åter prövades de en och en, men ingen lydde.
Då avskedade Clark dem och tillsade dem att gå sin
väg. Därmed lämnade han dem att fundera på saken.

Vi tre vita hjälptes nu åt att slå upp tältet, vi satte
upp våra tältsängar och gjorde oss så oberoende, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:28:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/centafr/1/0227.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free