Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En »övergiven» by
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN ”ÖVERGIVEN” BY.
Vi behövde nu icke längre frukta för ormen, men vi
kände i stället farhåga för att skottet skulle oroa
folket i byarna och att Clark skulle undra vad som stod
på. Richards sände därför Malenswa tillbaka till lägret
för att tala om, att ingenting annat hänt, än att vi skjutit
en stor orm, som ämnade anfalla oss. Vi väntade att
få höra signalering i byarna som förut. Men
ingenting hördes av. Allt var tyst och stilla. Vi
fortsatte och kommo strax till en stor by med tämligen
stora och bastanta hus. Men intet liv syntes till,
varken människor eller djur. En del dörrar stodo
öppna, men när vi tittade in i hyddorna, sågo vi,
att de voro tomma. Endast eldmörjan, som pyrde
på golvet, vittnade om, att någon nyss varit där. I de
hyddor, vilkas dörrar voro stängda, var elden
däremot alldeles slocknad. Vi förstodo nu, att det mesta
folket hade flytt för länge sedan och att de få, som
stannat kvar, hade flytt, då de hörde skottet. Men om
de ordnat sig till försvar eller anfall, visste vi ännu
icke. Det var omöjligt att utröna, var de beväpnade
skarorna höllo sig dolda. Vi gingo igenom rätt många
byavdelningar men funno endast öde hyddor. Vi
började känna oss beklämda och väntade nästan varje
ögonblick att bliva utsatta för ett lömskt överfall, utan
möjlighet att förutse, varifrån det skulle komma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
