- Project Runeberg -  Äventyr i Central-Afrika : skildringar från Kongomissionens första tid / Första delen /
274

(1923) [MARC] Author: Karl Johan Pettersson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - John och Luemba

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

274

komme och ville taga dem tillbaka, så kunde jag icke
åtaga mig att förhindra det, men jag ville i så fall
göra mitt bästa för att åstadkomma en uppgörelse
i godo.

Härmed förklarade de sig nöjda. De gjorde ett
sympatiskt och trovärdigt intryck. Deras räddare och
ledsagare fingo var sin present och gingo glada sin väg.
Sedan de gått, tog Luemba av sig mössan och visade
de många hugg, som han erhållit vid överfallet. Han
hade på sig en jacka, som var så sliten och trasig, att
den knappt hängde ihop. Den tog han av sig och
visade på djupa hugg både på armar och bröst. Det
såg ut, som om de tilldelats med en yxa. Mycket blod
hade flutit, så att både jacka och mössa voro styva av
blod och smuts. John hade sluppit undan med några
mindre, alldeles ofarliga skråmor. Som jag förut fått
kurera krumännen med några av Richards’
medika-menter, så fick jag nu taga hand om Luemba. Jag
tog honom med till källan och tvättade såren rena.
Sedan strödde jag jodoform i såren och packade dem
fulla med bomull. Bandager varken behövdes eller
kunde åstadkommas. Hade bandager varit nödvändiga
för att hämma blödningen, så hade jag varit tvungen
använda färgat tyg, emedan vitt tyg icke fanns. Det
var emellertid en stor lycka, att alla huggen placerats
så, att bandager icke behövde anläggas. Då
krumännen fingo se honom och fingo veta sammanhanget,
jublade de och sade: »Nu se vi, vad som väntat oss,
om vi lytt mindele och fortsatt mot Stanley Pool.
Them bushmen be bad too much — dessa
skogsmän-niskor äro alldeles för svåra.» Nu hade vi vita fått se,
att de ej varit rädda utan orsak.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:28:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/centafr/1/0286.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free