Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ensam bland de svarta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ENSÄM BLÄND de SVÄRTÄ.
Dagen för Richards’ uppbrott gick in med tjock
dimma, som dock snart skingrades av solen. Det
rådde både brådska och munterhet bland krumännen.
De jublade över att ha slutat sitt tjänsteår och över att
nu få återvända till sitt hemland, till föräldrar och
syskon, hustrur och barn. Richards raskade också på med
förberedelserna för färden. Även han föreföll belåten
med att få återvända till sitt hem, ty som sådant
betraktade han Mbanza Manteke. Han kunde dock icke
helt dölja sin oro för mig, ehuru jag icke låtsades
märka den. Visserligen hade jag ofta hört talas om
att infödingarna alltid togo tillfället i akt att pröva
ny-tillträdande för att om möjligt tillskansa sig nya
fördelar. Men jag visste, att matboden var full med
livsmedel, så att jag ingenting behövde köpa på länge.
När allt var i ordning för uppbrott, kommo alla
krumännen till mig för att säga farväl. Sedan jag skakat
hand med dem, föllo de alla på knä, liksom på
kommando, i ring omkring mig och klappade i händerna
och ropade i korus: »Goodbye, massa, you be good
massa too much. We like you for live good too much
(Adjö, massa, du är en mycket god massa, vi tillönska
dig att leva mycket gott).» Därpå stego de upp, dansade
och klappade i händerna, gjorde höga språng i luften
och tjöto, som om de varit galna. Slutligen kommo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
