- Project Runeberg -  Äventyr i Central-Afrika : skildringar från Kongomissionens första tid / Första delen /
282

(1923) [MARC] Author: Karl Johan Pettersson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ensam bland de svarta

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

282

ut geten och var just i färd med att rycka av grönt,
spätt gräs åt killingen. Detta ingav mig ökat förtroende
för de båda männen.

Efter frukosten höll jag för första gången
morgonbön med mina nya medhjälpare. Jag tog en stol
och satte mig på verandan samt ropade på John
och Luemba att komma och sätta sig på en matta
bredvid. Jag talade med dem om morgonbönens
betydelse och om välsignelsen av att börja dagen med
Gud. Sedan läste jag några verser ur Bibeln, talade
med dem en stund på kruengelska och bad om Guds
beskydd och välsignelse över oss under dagen och
om frälsning för Lukungas myckna folk. För männen
var detta alltsammans nytt och för mig en skön
vederkvickelse.

En stund senare hade jag tillfredsställelsen att få se
några män komma med gräskärvar till stationen. Men
tillfredsställelsen grumlades icke så litet, då jag fann,
alt de höjt priset med 300 procent. Jag frågade dem
en i sänder angående priset, men alla höllo samma
pris. Skrattande frågade jag dem då, varför de
kommit överens om att lura mig. »Om jag icke skulle
förstå bättre än att betala, vad I begären, då skulle
ju detta enda tak bli lika dyrt som alla de andra husen
tillsammans med både väggar och tak», sade jag
skämtande. »Skratta icke, mundele», sade de och började
le även de, »gräset är slut; det finns intet gräs att
hugga.» Härtill genmälde jag: »Om det inte finns
mera gräs att hugga, då räcka i alla fall dessa kärvar
inte till. Då få vi vänta, tills det hunnit växa nytt
gräs. Jag bryr mig inte om att köpa de här
kärvarna.» »Det finns kanske så mycket, att det räcker till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:28:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/centafr/1/0294.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free