- Project Runeberg -  Äventyr i Central-Afrika : skildringar från Kongomissionens första tid / Första delen /
315

(1923) [MARC] Author: Karl Johan Pettersson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt jaktbyte fördelas

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

315

han sett mig många gånger och kände väl igen mig.
Sedan bad jag de svarta sätta sig, så skulle vi
avhandla affärer med varandra. Jag och mina två män
satte oss mitt emot den stora skaran av svarta.

Lutete fick nu i uppdrag att vara min sakförare. Jag
bad honom meddela hövdingen och hans folk, att jag
var nykommen i landet, att jag skulle stanna i
Lu-kunga endast en kort tid, varefter en annan vit man,
som vistats i landet längre än jag, skulle taga min plats.
Jag skulle då i sällskap med andra vita män fortsätta
resan till Kintamu. Medan jag nu var ensam vid
stationen roade det mig att lära känna land och folk och
stifta vänskap med hövdingarna och deras folk. Jag och
alla mina kamrater hade kommit till detta land som
vänner, uteslutande för deras bästa, och ville både leva
och dö för att visa detta. Jag hade hört omtalas, att
det fanns stora byar och mycket folk i övre dalen, och
jag önskade lära känna dem och visa dem, att jag var
deras vän. Jag hade även hört, att det var gott om
villebråd däruppe. Därför tänkte jag, att jag kunde
taga några av mina vapen med mig; kanske skulle
jag lyckas skjuta något djur och därigenom bliva i
tillfälle att giva hövdingen och hans folk presenter av
kött, då vi just ingenting annat hade att giva. Det
lilla förråd, som vi hade fört med oss upp från havet,
hade gått åt till bygget. Men vi väntade mer av både
gods och folk. Vår Gud hade i dag gjort vår resa
långt mer lyckosam än vi hade hoppats. Vi hade
lyckats skjuta icke mindre än fyra stora bufflar. Nu
ämnade jag icke göra någon affär på köttet utan tänkte
skänka bort alltsammans, varför de, när de stekte
och åto köttet, borde säga till varandra: »Den vite

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:28:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/centafr/1/0329.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free