- Project Runeberg -  Äventyr i Central-Afrika : skildringar från Kongomissionens första tid / Första delen /
324

(1923) [MARC] Author: Karl Johan Pettersson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hemma vid stationen igen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

324

där och gjorde på samma sätt, varefter de båda sade:
»Nu äro vi dina slavar och skola göra allt, vad du
vill!» I detta ögonblick vilade över dem ett djupt och
högtidligt allvar. Men bara de vände sig till köttet, så
återvände munterheten. Nanlemvo fann bördorna för
tunga och uttryckte tvivel om att det kunde ha varit
endast en man till varje börda. Men han rönte enhällig
opposition från Lutete, John och Luemba. »Då måtte
de ha varit av elefantsläkt», inföll någon, varpå följde
en skrattsalva. Bördorna måste emellertid fördelas på
flera man. Sedan alla de övriga avlägsnat sig i den
månljusa sommarkvällen, yttrade Lutete enskilt i avskedets
stund: »Detta är en stor dag. Den skall verka mycket
gott, ty i kväll äro många glada i hjärtat. Vi komma
att längta efter flera sådana dagar.» Så försvann även
denna trogna själ och jag var åter ensam med mina två
tjänare.

Det var nu tid att tänka på en välbehövlig vila. Men
då det anade mig, att det myckna köttet skulle locka
rovdjur till stationen under natten, gav jag tillsägelse,
att Luemba och John skulle lägga ned sitt kött i en
järnkoffert, som fanns i kokhuset, och omsorgsfullt
stänga dörren såväl till kokhuset som till sitt eget hus.
Sedan gick jag in i min bostad, glad över att samtliga
hus voro så väl byggda. Men snart greps jag av en
känsla, som sade mig, att verksammare åtgärder utan
dröjsmål måste vidtagas. Jag tände därför min
präktiga stormlykta, tog geväret i handen och gick ut till
männen, som redan hört förebud till invasionen och
därför rett sig till att göra upp eld i sin hydda. De
fingo nu tillsägelse att under skydd av min lykta och
mitt gevär skyndsamt insamla så mycket ved, att en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:28:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/centafr/1/0338.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free