- Project Runeberg -  Äventyr i Central-Afrika : skildringar från Kongomissionens första tid / Första delen /
351

(1923) [MARC] Author: Karl Johan Pettersson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En vit man anländer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

351

början knappast observerade honom och hans lilla
följe. Han hade genom Richards och Clark fått kännedom
om folkets fientlighet och undrade mycket, huru de
skulle komma att förhålla sig mot honom. Snart märkte
han dock, att de voro fredligt stämda. Då infödingarna
observerade honom, ropade de vänligt från alla håll:
»Allt väl, hövding?» Strax därpå infann sig hövdingen,
såg forskande på honom, hälsade vänligt och frågade,
om han var en av Stanleys män (Bula Matadi).
Ing-ham svarade nekande, vilket föranledde hövdingen att
fråga, om han tilhörde den vite hövdingen vid Lukunga.
Då Ingham besvarade denna fråga jakande, grep
hövdingen hans ena hand mellan bägge sina, tryckte den
mot sitt bröst och sade, att han var välkommen till
deras byar, och vadhelst han behövde skulle han få.
Skulle han vid något tillfälle behöva deras hjälp mot
fiender, så skulle de som en man stå upp till hans
försvar. Sedan förde hövdingen Ingham till ett hus, som
var rensopat både innanför och utanför och försett
med både ved och vatten. Där inbjöd han Ingham att
vila över natten och ställde samtidigt en annan hydda
till hans följeslagares förfogande. Ingham tackade men
tillade, alt han helst ville fortsätta till den vite
hövdingen vid stationen, blott han kunde få ett par
vägvisare. Men då slog hövdingen ifrån sig med bägge
händerna och sade, att trakten var så full av rovdjur,
att ingen efter mörkrets inbrott vågade sig utanför byn.
Inte ens hövdingen själv skulle våga sig ut på en sådan
färd. Då förstod Ingham, att det var bäst att stanna,
helst som han fått löfte om vägvisare påföljande
morgon.

Hövdingen sporde nu, om Ingham önskade buffel,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:28:04 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/centafr/1/0367.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free