- Project Runeberg -  Äventyr i Central-Afrika : skildringar från Kongomissionens första tid / Första delen /
355

(1923) [MARC] Author: Karl Johan Pettersson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En vit man anländer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

355

svart i detta land, och utsikten att få ett par sådana
medhjälpare uppmuntrade honom icke litet. Men han
undrade, om de voro villiga att stanna. Jag lovade att
tala med dem härom men tillade, att utgången till
väsentlig del skulle komma att bero på huru han själv
ställde sig till dem.

Redan samma kväll hörde jag efter med mina båda
trogna män, om de voro villiga att stanna hos min
efterträdare och vara honom lika trogna och tillgivna,
som de varit mot mig. De omtalade då, att de sins
emellan gjort upp, att de skulle följa mig, vart jag än
komme att gå. Detta är också i allmänhet de svartas
natur. Då en svart funnit en herre, som han känner
sig dragen till, följer han honom vart som helst, om
han annars har något val. Jag tackade dem för deras
trohet och tillgivenhet mot mig och tillade, att jag på
grund därav kunnat tala väl om dem inför den »vite
hövdingen» vidLukunga. Han ville gärna ha dem kvar,
och jag var säker på, att han skulle bliva en lika god
husbonde för dem, som jag varit. Lika god jägare
var han nog också, ty han hade i yngre dagar varit
soldat och som sådan fått lära sig att hantera gevär.
Han hade precis likadana gevär som jag. Vi voro båda
sända av samma sällskap att undervisa folket om den
ende Guden, som är levande, giver liv och gör
människor lyckliga. Så gärna jag än ville ha dem med mig,
fruktade jag dock för deras egen skull, enär jag vid
Kintamu skulle komma att sammanträffa med Bula
Matadis män och under rätt lång tid bo dem mycket
nära, och då kunde de råka i olycka utan att jag kunde
hjälpa dem, ty Bula Matadi var mycket mäktigare än
jag. Det kunde ju hända, att det fanns män där vid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:28:04 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/centafr/1/0371.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free