- Project Runeberg -  Äventyr i Central-Afrika : skildringar från Kongomissionens första tid / Första delen /
362

(1923) [MARC] Author: Karl Johan Pettersson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Missionär Ingham

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

362

När styckena voro uppmätta och behörigen utmärkta,
satte de till att arbeta av alla krafter, så att jord och
damm yrde om dem. Både Ingham och jag stannade
kvar hela tiden. I början endast sågo vi på dem, ty
då var ivern så stor, att ingen var hågad för samtal,
enär det dels gällde att tävla med varandra, dels att få
färdigt fortast möjligt för att få betalningen och gå hem.
Ingham sade sig aldrig ha varit så förvånad, sedan han
kom till Afrika, som han nu var över dessa
arbetare, som satte en sådan tro till den vite mannen,
arbetade med sådan kläm och bemödade sig om att
göra arbetet så bra. Jag behövde denna gång icke
anmärka på en enda. Han lyckönskade mig till att ha
vunnit ett så vackert resultat på så kort tid.

Jag var naturligtvis icke okänslig för detta beröm,
då jag förstod, att det var ärligt menat. Annars var jag
lika glad som Ingham över resultatet, ty jag visste, vad
det hade kostat mig. När männen hunnit ett gott stycke
över hälften på sina beting och några hade det nästan
färdigt, måste de räta på sig, ty det började göra ont
i ryggen. Då sade jag till Ingham, att han kunde slå
sig i samspråk med dem, medan de vilade sig, om
han hade lust. Detta gjorde han med nöje. Jag
sysslade på annat håll, för att han skulle känna sig mera
obesvärad. Männen fortsatte snart sitt arbete igen,
och då voro de icke benägna för samtal. Då kom
Ingham till mig och uttryckte sin glädje över att de infödda
voro så tillgängliga och öppenhjärtliga. Han tyckte,
att det kändes, som om de varit bekanta länge. »Det
skall bli trevligt att få arbeta bland detta folk», sade
han. Han såg också så glad och belåten ut, som om han
stått i begrepp att taga emot ett kungarike.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:28:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/centafr/1/0378.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free