Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Karl XIIs vistelse i Sachsen 1706—7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han i sitt närvarande betryckta läge, för att besvärja den hotande faran, affärda sändebud utan ett sådant bemyndigande. Så väl ställningens tvingande magt, som Augusts kända tänkesätt gent emot Polen äro, trots hans flera år efteråt uttalade protest och hans försök att skjuta skulden för afsägelsen på sina sändebud,[1] en säker borgen för att det denna tid verkligen varit hans, äfven åt fredsombuden delgifna plan, att genom en afsägelse i Polen rädda sitt arfland — en afsägelse, som skulle binda honom jämt så länge som han var tvungen att hålla den. Det är dock alltför troligt, att det mindre var den sorglöse och njutningslystne August själf än hans minister, den ränkfulle Jakob Henrik Flemming,[2] som var den egentlige upphofsmannen till dessa planer, då han såg att vänskapliga råd och föreställningar voro all den hjälp, man kunde vänta från de allierades sida.
Det var ej förr än på gränsen till Sachsen som sändebuden upphunno Karl. Genom en kurir hade August underrättat regeringen i Dresden om sitt förehafvande, och denna hade då låtit begära pass för sändebuden, hvilket dock ej kom dem till handa, förr än Karl redan gått öfver gränsen. Man hade i början gjort svårigheter med passets utfärdande,[3] men ett bref,[4] som sändebuden medförde från August,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
