Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oförliknelig statsman. Baron v. Stein och Wilhelm v. Humboldt
eller i allmänhet de tyska fosterlandsvännerna, som sågo mera
framåt än tillbaka, vågade dock vara af en annan åsigt.
Modern i hela sitt uppträdande, men till åsigter och
sträf-vanden en statsman af gamla skolan, måste furst Metternich
snart råka i spänning med den mägtigaste af gästerna vid
kongressen, nämligen kejsar Alexander, som hos sig upptagit en
god del af samtidens idéer. Kejsaren var ännu en ung man,
blott några och trettio år gammal, med sköna, regelbundna
anletsdrag. Han tyckte om att göra damerna sin kur och draga
uppmärksamheten till sig, då han arm i arm med någon
hög-välboren kavaljer spatserade på de öppna platserna. I
sällskaps-lifvet var han liksom Metternich en fulländad verldsman, men
på det politiska området framträdde skilnaden dem emellan
mycket skarpt. Metternich leddes nämligen der af det kalla,
beräknande förståndet, Alexander af känslan. Kejsaren var till
hela sin natur svärmiskt anlagd. Först hade han med hängifven
beundran slutit sig till Napoleon, men sedan han blifvit kränkt
af denne, med lågande harm slagit om och i spetsen för det
förenade Europa åstadkommit den franske usurpatorns fall.
Befrielsekriget mot Napoleon hade lagt en oerhörd magt i
Alexanders händer, men han gjorde sig en ära af att vid dess
utöfvande visa ett sällspordt föredöme af hofsamhet och
oegen-nytta. I motsats till den nyss störtade store våldsverkaren
sökte han spela den vida upphöjdare rolen af verldsbefriare.
Han ville vara en sjelfskrifven skyddsherre för alla betryckta
folk. Särskildt ömmade hans hjerta för polacker och greker,
som i sin nöd vädjat till kejsarens ädelmod, en vädjan som hos
honom aldrig förfelade sin verkan. Men ej nog härmed.
Intagen af tidens läror om konstitutionel frihet, hade Alexander
för en tid gjort sig till dessa lärors ifrigaste förkämpe. Nyss
hade han förmått den återvändande Ludvig XVIII att gifva
Frankrike en karta. Nu var det kejsarens älsklingsplan att
återupprätta det styckade Polen till ett sjelfständigt rike, under
hans spira förenadt med Ryssland, och att gifva det olyckliga
landet en egen författning.
I sanning en ovanlig sammanställning: alla ryssars
sjelf-herskare, den oinskränktaste monark i Europa, som ställer sig
i spetsen för tidens liberala fordringar! Det må ursäktas furst
Metternich, om han misstänkte, att ett sådant tal i kejsarens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
