Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Näst Englands välde på hafven och den brittiska flaggans ära
fans för honom, den praktiske politikern, intet högre mål att
kämpa för.
En skarp motsats till den stele, men karaktersfaste engelske
statsmannen bildade Frankrikes sändebud vid kongressen, den
smidige furst Talleyrand. Oaktadt Parisfreden uteslutit
Frankrike från deltagande i fördelningen af de länder, som
tillhört det napoleonska väldet, så visste likväl denne oöfverträfFade
mästare i den politiska intrigen att småningom ej blott innästla
sig i förhandlingarna, utan äfven derpå utöfva ett starkt
inflytande. Genom att samla omkring sig de små krafterna och
splittra de stora stärkte han sin ställning; genom att just i det
afgörande ögonblicket framkasta nya invändningar förstod han
att gång på gång förbrylla diplomaternas hufvuden. Sjelf
ogenomtränglig, tillämpande sin sats, »att språket egentligen är
till för att dölja tankarne», hade han i ovanlig grad förmågan
att skåda till djupet af menniskosjälens böjelser och att väl
begagna sig deraf.
Ingen egde också hans politiska erfarenhet. Under de täta
omstörtningarne i Frankrike hade han beständigt varit med och
beständigt vetat att flyta ofvanpå. Biskop under »ancien regime»,
under skräckväldet utvandrad till Amerika, der han dref affärer,
under direktoriet, äfvensora under Napoleon utrikes-minister och
mångbetrodd underhandlare, hade han haft tillfälle att försöka
hvarjehanda ställningar i lifvet. Tidigare än någon annan
förutsåg han Napoleons fall och hade, när det började gå olyckligt
för denne i Spanien, dragit sig tillbaka från det offentliga lifvet
och i hemlighet trädt i förbindelse med de fördrifna
bourbonerna, hvilkas återkallande han älskade att betrakta som sitt
verk. I allmänhet hade han på goda skäl gjort den iagttagelsen,
att den styrelse, som han öfvergaf, aldrig blef länge beståndande.
Vi kunna tillägga, att han ej heller försummade att i god tid
nalkas den, hvars sol var i uppgående.
Någon särdeles sympatisk personlighet var Talleyrand icke,
der lian med sin klumpfot och sitt pudrade hår, iförd en
gammalmodig uniform från direktoriets dagar, med orubblig säkerhet
skred fram genom kongressens salonger. Men intressant, bitande
qvick som han var, lyssnade man gerna till honom, när han
utslungade sina ryktbara »bons mots», hvilka sedan som orakel
gingo ifrån mun till mun. Ingen kunde så obesväradt som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
