- Project Runeberg -  Sverige på kongressen i Wien 1814-1815. Historisk avhandling /
22

(1883) [MARC] Author: Ernst Carlson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

revolutionen. Furst Talleyrand, med den förmåga som alltid
utmärkte honom att prägla idéerna med slående uttryck, gaf
den sitt namn: legitimiteten. Genom ett skickligt användande
af detta slagord hade han nyss lyckats återupprätta bourbonerna»
tron i Frankrike; genom samma medel ville han här i Wien
betasta deras välde i Spanien och återföra dem till Neapel. Ej
stort oegennyttigare voro furst Metternichs och de öfriga
mi-nistrarnes afsigter, då de genom fasthållande af denna
väl-klingande grundsats ville åt sina respektive länder återförvärfva
allt, hvad under de två föregående årtiondenas stora hvälfningar
gått förloradt. Med återställandet af den gamla
magtfördel-ningen i Europa skulle följa — så hoppades man — ett allmänt
återställande af det politiska lugnet i staternas inre, ett
för-qväfvande af alla politiska idéer om folkfrihet och jemlikhet.

I tillämpningen af legitimitetens stora grundsats visade sig
dock, att man i Wien fattade densamma i inskränkt bemärkelse»
d. v. s. såsom en fordran på upprätthållande eller
återställande-af furstarnes, men ingalunda af folkens rättigheter. Man
fast-höll vid den gamla läran om staten såsom furstens
privategendom, som blifvit honom af Gudi förlänad och hvaröfver han utan
hänsyn till undersåtarnes önskningar egde att fritt förfoga.
Nationerna åter betraktades såsom viljelösa ting, hvilka man
efter råd och lägenhet kunde lemlästa eller sammanfoga. Befans»
det lämpligt att taga några tiotusental själar af ett folk och
lägga till ett annat, så väckte ett sådant tillvägagående ej minsta,
betänklighet hos kongressens furstar och diplomater. Man
delade med patriarkalisk rätt sina hjordar, och Wienkongressen
kom dervid — såsom gamle Bliicher träffande anmärkte — att
rätt mycket likna årsmarknaden i en liten stad, dit hvar och
en drifver sin fänad för att byta och sälja *).

Medan altså rättvisa och häfd togos till förevändning, var
det ofta nog intresset att få staternas områden väl afrundade,
som i Wien ledde magternas sträfvanden. Under legitimitetens
mask trifdes 1700-talets gamla arronderingspolitik rätt väl.
Der-jemte gjorde sig äfven en annan grundsats starkt gällande,
nem-ligen den politiska jemvigtens. Man] ville på allt sätt söka
förebygga, det någon stat, vare sig Frankrike eller Ryssland»
för framtiden skulle kunna intaga en förherskande ställning i

’) Treitschke I, 597.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Oct 10 20:48:20 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/cewien/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free