- Project Runeberg -  Sverige på kongressen i Wien 1814-1815. Historisk avhandling /
24

(1883) [MARC] Author: Ernst Carlson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

beslöto derfore att tills vidare lenina den polska frågan åt sitt
öde och i stället söka omintetgöra Preussens förhoppningar att
erhålla konungariket Sachsen i ersättning för hvad det skulle
afstå till Polen. Lyckades man häri, så måste det nya polska
rikets gränser betydligt inskränkas. Kunde man ej hindra
Alexander från att få fast fot i Polen, så skulle man åtminstone
förekomma, det han genom förstärkande af Preussens ställning
skaffade sig ett fast stöd i Tyskland.

Denna vestmagternas frontförändring hade 1 ikval endast till
följd, att Fredrik Wilhelm ännu mera afgjordt än förr kastade
sig i sin kejserlige väns armar. De båda herskarne lofvade vid
en förtrolig sammankomst att i striden för sina ömsesidiga
anspråk ej öfvergifva hvarandra, och som ett bevis på
upprigtig-heten af sina afsigter lät Alexander, som allt sedan kriget hållit
Sachsen besatt med ryska trupper, nu öfverlemna landets
förvaltning i den preussiska styrelsens händer *) — ett steg, som
på kongressen och i hela Europa framkallade allmän
bestörtning. Det såg ut som om kejsaren, derest man motsatte sig
hans vilja, hade för afsigt att enrådigt bestämma öfver
ländernas öde.

Medan altså kejsar Alexander beständigt nekade att för sin
egen eller för Preussens del nedsätta sina anspråk, hölls
underhandlingen månad efter månad altjemnt på samma punkt, och
när de fyra magternas ministrar ändtligen de sista dagarne2) af
1814 samlades till gemensamma öfverläggningar i frågan, stod
man fortfarande två emot två: på ena sidan Ryssland och
Preussen, som i bästa samdrägt med hvarandra framstälde sina
öfver-drifna fordringar, och på den andra England och Österrike, som
i legitimitetens, i den europeiska jemvigtens intresse påstodo sig
ej kunna samtycka till Sachsens tillintetgörande såsom
sjelf-ständig stat.

För att underlätta frågans lösning föreslog då Metternicli
att låta Frankrikes ombud inträda i de fyra magternas komité.
Furst Talleyrand hade dittils stått alldeles utom de officiela
förhandlingarne om Polen och Sachsen, men genom sina intriger
från sidan hade han i sjelfva verket varit själen i allt, som
gjordes till förmån för den sachsiske konungen, hvars sak låg

’) Den 8 November 1814.

2) Den 29 och 30 December.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Oct 10 20:48:20 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/cewien/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free