Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de åtta magternas komité till antagande och utfärdades samma
dag, högtidligen försedd med underskrift af alla komiténs
ledamöter. Talleyrand kunde segerglad sända deklarationen till
Ludvig XVIII för att den, kungjord i »Moniteuren» och anslagen
på alla rikets gathörn, skulle i tid upplysa Frankrike om, hvad
Europa tänkte om den återvändande usurpatom 1).
En dylik, allmänt europeisk aktsförklaring kunde väl synas
vara ett något våldsamt steg, då man vid tiden för dess
utfärdande om Napoleon endast erfarit, att han med en handfull
krigare lemnat Elba och begifvit sig till Frankrike. Den
utgjorde dock ett troget uttryck af stämningen i Wien för
tillfallet. Furst Talleyrand hade ej behöft göra stora
ansträngningar för att åstadkomma densamma. Det gamla hatet mot
Napoleon, som tycktes hafva lagt sig, sedan han afträdt från
den politiska vädjobanan och på Elba lefde undanskymd för
verldens blickar, flammade upp med oförminskad kraft i samma
ögonblick han åter visade sig. Den djupt rotade öfvertygelsen
om hans omätliga eröfringslystnad, som aldrig skulle nöja sig
med Frankrikes gamla gränser utan ständigt föranleda nya
försök att återtaga det förlorade, gjorde att furstarne ej
be-höfde ringaste betänketid för med afseende på honom fatta
de mest skickelsedigra beslut. Det var i Wien ej mer än en
mening om hvad som borde göras. Man var glad att
händelsen inträffat, medan kongressen ännu var samlad, så att man
lättare kunde öfverenskomma om gemensamma mått och steg.
Allt groll mellan magterna tycktes i ett nu vara glömdt. Kejsar’
Alexander, som dittills ej kunnat lida Talleyrand, kallade
honom till sig och afgaf de varmaste försäkringar, att han
betraktade kriget mot Napoleon ej som en fransk, utan som en
europeisk angelägenhet. Der skedde till och med ett närmande
mellan kejsaren och furst Metternich, som länge lefvat på spänd
fot ined hvarandra 2). Preussen och England täflade om att
erbjuda sin samverkan. Konungen af Danmark, som var angelägen
att utplåna det ogynsamma intrycket af sitt gamla förbund med
Napoleon, hastade att ställa sina trupper till stormagternas för-
*) Talleyrand till Ludvig XVIII den 14 Mara 1815.
2) Det hade till och med gått så långt att kejsaren och fursten ej besökte
hvarandras baler och tillställningar. Ja, Alexander sades en gång ha förifrat sig
ända derhän, att han hos kejsar Frans anhållit om statskanslereus entledigande,
hvilket denne dock varit fast nog att neka. Löwenhielms depesch den 4 Januari.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
