- Project Runeberg -  Sverige på kongressen i Wien 1814-1815. Historisk avhandling /
62

(1883) [MARC] Author: Ernst Carlson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tidigt beviljade. En annan, ej mindre vigtig fördel var, att
Danmark tvangs att formligen afstå alla de anspråk, som kunde
grundas på den dittils högst ofullständigt verkstälda Kielfreden,
hvilken först genom fördraget med Preussen kan anses ha
vunnit sin fulla bekräftelse.

Mot dessa fördelar afstod Sverige till Preussen sina anspråk på
svenska Pommern med Stralsunds fästning och ön Rugen, anspråk,
som dock voro tvifvel underkastade och som endast voro
berättigade i den mån det norska upproret kunde anses ha rubbat
Kiel-fredens bestämmelser. Då altså besittningsrätten till landet var
minst sagd t tvistig, måste det betraktas som ett särdeles
lyckligt resultat af den förda underhandlingen, att Sverige för
af-sägelsen af så beskaffade anspråk kunde betinga sig en betydlig
•ersättning1). En vigtig omständighet härvid var, att Sverige
ännu ej lemnat Pommern ur sina händer och att Preussen var
särdeles angeläget att komma i snar besittning deraf. Det fick
•derför dyrt betala landet genom en dubbel öfverenskommelse,
både med den stat, som enligt den allmänna meningen hade de
bästa anspråken derpå, och den, som var innehafvare deraf2).

Fördraget mellan Sverige och Preussen skulle ytterligare
bekräftas derigenotn, att Ryssland och England inbjödos att
biträda detsamma3). Grefve Rasumovskij undertecknade genast
såsom ombud för kejsaren; och lord Clancarty, som betygade
sin glädje att se tvisten om Pommern afslutad, om också på
ett helt annat sätt än det han sträfvat för, lofvade att genom
en särskild kurir söka inhemta sin regerings bifall. Ett försök,
som gjordes att få fördraget intaget i kongressens slutakt för
att gifva detsamma större helgd afvisades deremot på det
bestämdaste af Löwenliielm4), som enligt regeringens föreskrift

’) Den svenska regeringen, som offentligen uppträdde med höga
ersättningsanspråk på Pommern, var också i hemlighet beredd på att få nedprata dem högst
betydligt. General Gamps, som af regeringen utsändes till Berlin for att, om
Preussen dertill vore benäget, der afsluta den i Wien inledda underhandlingen,
var nemligen bemyndigad att sänka anspråken för Pommern ända till 2 millioner
rdr pr. cour. förutom en ersättningssnmma åt de pommerska donatärerna. Han
«gde till och med att, med eller utan ersättning, afstå Sveriges återköpsrätt till
Wismar, om detta kunde lätta underhandlingen. Camps instruktion den 21 Maj

1815. Kabinettsarkivet.

2) Löwenhielm uttalar sin öfvertygelse att Preussen betalat Pommern långt
mer än detta någousin kan rendera och att Sverige aldrig dragit en inkomst
deraf, som kunde motsvara räntan af det nu erhållna kapitalet.

3) Art. XVII.

«) Jfr Bil. N:o 5.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Oct 10 20:48:20 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/cewien/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free