- Project Runeberg -  Sveriges historia för folkskolan. (11. uppl.) /
16

(1939-1940) Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I:1 Tiden t.o.m. 1660 ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

den slutade med att han blev den andres baneman.
Den fallnes släktingar anse det nu som sin plikt att
döda dråparen eller någon av hans släkt. Detta
kallas att utkräva blodshämnd. Alla män i den
dödades familj äro skyldiga att taga hämnd. Ja, även de
familjer, som äro närmast besläktade med den döde,
måste vara med, ty de tillhöra samma ätt. Dråparen
har ju tillfogat den dödes ätt en förlust i styrka, och
därför måste den fientliga ätten försvagas lika mycket.

Ätterna voro på den tiden små samhällen för sig.
De kunna liknas vid stater, som äro rustade för att
när som helst vara redo att slå till. Utan ättens hjälp
förmådde man ej mycket mot dem, som ville göra en
orätt. Det var både en fördel och en ära att tillhöra
en ansedd och stark ätt.

Blodshämndens plikt kunde göra ätter till dödsfiender
under många släktled. Så kunde en mans fall ha till
följd, att hela ätter förödde varandra, såsom det
förtälj es i den gripande isländska släkthistorien »Nials
saga».1

Nordisk gästfrihet. Dörren till stugan går upp —-

men den som träder in, är ingen fiende, nej, det är en
kärkommen gäst, en gammal vandrande sångare och
skald. Han blir vänligt mottagen. Gästfrihet mot
främlingar är en urgammal dygd i Norden. Mycket
har den gamle sett av världen, mycket vet han. Därför
är han vördad:

Ej bättre £örda Mer än ^ods och ^uld

man bär på ^ägen det gagnar en okänd,2

än vishet mycken.

säger fornsången Havamal (= »den höges sång»,
d. v. s. den vise guden Odens sång^).

1 Lf st. 18.

2 Fornsångernas rim är icke i dLutet av versraden, såsom i vår tids
poesi, utan består i att två eller tre ord i samma versrad eller i samma
verspar börja på samma medljud eller på olika självljud.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:32:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cgshff/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free