Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I:1 Tiden t.o.m. 1660 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tid i stora skaror vandrade in i vårt land. I sitt
hemland ledo de nämligen ofta nöd och blevo förtryckta
av grymma fogdar och ståthållare. De invandrande
finnarna slogo sig ned djupt inne i Svealands och
Norrlands skogstrakter, där det än i dag finns »finnmarker»
och »finnskogar». Vid någon fiskrik sjö byggde sig finnen
ett pörte, levde av
jakt och fiske, bröt
mark och svedjade
skog i sitt anletes
svett. På det viset
skaffade han sig med
mycken möda en
stenbunden
åkerlapp, en sådan, som
han var van vid från
sitt hemland. Sedan
sådde han råg i den
askblandade jorden. Och när svedjelandet ej längre
bar skördar, blev det en utmärkt betesmark för hans
boskap.
För domare och fogdar var Karl en ännu barskare
husbonde än hans fader varit. Det berättas om en fattig
änka, som en domare varit orättvis mot, att hon gick
upp till kungen med sina papper och klagade sin nöd.
Han läste igenom dem och fann, att hon hade rätt.
Då skrev han bakpå bunten till domaren: »Om du inte
skaffar denna fattiga änka rätt, så skall min käpp dansa
polska på din rygg.» — Sluthälsningen i Karls brev till
fogdarna var ofta: »Det rätter och packer Eder efter 1»
Hans häftiga lynne gick för övrigt ut över alla, som ej
voro honom till lags. Men när konungens vredesutbrott
var över, kunde allt vara gott igen.
Det är ej många furstar, som allmogen tyckt så bra
om som Karl IX. Varje bonde visste säkert, att han
hade skydd hos sin konung. Adeln kallade honom där-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
