Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I:2 Tiden från 1660 till våra dagar jämte den världshistoriska bakgrunden till Sveriges historia ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skulden för detta elände var icke endast konungens.
Många högt uppsatta ämbetsmän hade också sin del i
ansvaret. Det fanns bland dem flera av samma slag som
Klingspor och Cronstedt, flera som visade en lika sorglig
brist på pliktkänsla och handlingskraft. Därför blev
regeringsbördan för Gustav IV Adolf ännu tyngre, än den
hade behövt bli. Till sist förtvivlade han, och hans
förstånd omtöcknades.
Gustav Adolf hade aldrig ägt sin fars förmåga att
rycka sitt folk med sig. Han var allmänt aktad för sin
redbarhet och arbetsamhet, men populär var han inte.
Och eftersom det var en känd sak, att konungen ej
ville ta råd av andra i utrikespolitiken, trodde man snart
allmänt, att han ensam bar skulden för Finlands förlust.
Man anklagade honom också för att ha offrat lantvärnet,
blomman av Sveriges manliga ungdom, i ett meningslöst
krig. Bäst därför att skilja den sinnessvage
envåldshär-skaren från regeringen, menade många. När som helst
kunde man vänta att få se ryska trupper utanför
Sveriges huvudstad.
Den i3 mars 1809 inträdde Adlercreutz med några
följeslagare plötsligt i konungens rum på slottet för att
bemäktiga sig hans person. Gustav Adolf drog sin värja
men blev genast avväpnad. Han hölls någon tid i
fängsligt förvar, till dess han av en riksdag blev förklarad
kronan förlustig för sig och sin ätt. Sedan levde han i
landsflykt och slutade i Schweiz sin skiftesrika levnad.
Orsaken till Gustav IV Adolfs sorgliga öde var icke
brist på karaktär. Tvärtom. Han vek aldrig en hårsmån
från vad han ansåg vara rätt. Plikttrogen och redbar
som han var, skulle han ha kunnat sköta ett mindre
ansvarsfullt värv på ett utmärkt sätt. Men tyvärr hade det blivit
hans lott här i livet att leda Sveriges öden under de
svåraste förhållanden, som kunna tänkas. I så oroliga tider,
då troner störtades och välden styckades, hade vårt land
behövt en mer begåvad härskare än Gustav IV Adolf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
