- Project Runeberg -  Charli Johnson, svensk-amerikan : verklighetsbild ur folklifvet bland svenskarne i Vestern på 1890-talet /
147

(1909) [MARC] Author: Gustaf Malm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Ett “surprise party.”—Hur Carlson läste.—Ett gratulationstal.—Arbetets välsignelse.—Jul på prärien.—En julfest och ett rim.—Mins du...—En stämma och en missräkning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

v 141
majskornen, och det var läckert, nästan gräddsmak,
och så tänkte han på hvilken mängd af människor,
som skulle kunna lifnära sig, ja må godt af det
som växte endast pà detta hans fält, och när han
så. skadade ut öfver dessa milslànga sträckor, som
lyste så gulhvita ända bort mot horisonten, då glad
de det honom in i själen att få vara med om att
förse allt lefvande med föda.
Han började sjunga, först tyst och i början
mera för sig själf, men snart tog han i värre. Han
var ju ensam och tegen var hans.
”Hur skönt det är i skogen få. i morgonsolens
glans marschera," och de tunga axen slogo trunima
mot vagnsbottnen. ^
När han kom till slutrefrängen: “och vår är
hela jordens ring,” så. sjöng-han inte längre ensam.
Gubben Wárd gick bredvid och tog i af alla krafter:
“_Ia, hela jordens ringl"
De sågo pà hvarandra en stund. Wárd tyckte
att Charli hade bra röst och här var den bästa
platsen i världen att släppa den lös, för den kunde
aldrig göra någon skada.
Charli rodnade nog litet, men gubben hade ju
gapat och sjungit, han med, och var således lika
barnslig.
“Om någon hör oss två gå här uppe och gall
skrika," sa Wård, “så tro de nog att vi blifvit all
deles bindgalna; men vi ha den rättigheten, att då
andan faller på oss, fà’vi sjunga, om vi så. vilja.
Den där sången har jag inte tänkt på se’n en gång
jag var skolpojke i världen. Jag hörde dig sjunga
här uppe, och så tänkte jag gá upp och hjälpa till
att plocka karn, det är så roligt . . . när man inte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:33:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/charli/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free