Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ridån har gått ned efter den sista akten. Bifallet dånar genom
teatern, och från scenen komma skådespelare och skådespelerskor
utstörtande och öfverhopa Henri Eavedan med komplimanger. Han
vill tacka hvar och en särskildt, då dörrvaktarne plötsligt kastas
åt sidan och ett halft hundratal medtäflare och afundsmän från
parkett komma instörtande och i ett ögonblicks verklig och äkta
entusiasm öfver konkurrentens lycka omfamna honom, lyfta honom
i vädret och under stigande hänryckning bära honom in i den
stora foyern.
Stående alldeles öfverväldigad midt i kretsen af åskådare och
konstnärer ser författaren sig här omkring med ögon, som äro
fulla af klara glädjetårar — tills han plötsligt kastar sig snyftande
omkring halsen på den ene efter den andre. Han omfamnar och
kysser sina vänner, och han omfamnas och kysses af sina fiender,
ja de unga, täcka skådespelerskorna räcka honom i sin
öfversval-lande glädje sin lilla rosenmun till en kyss.
Ett uppträde sådant som detta kan blifva afgörande för en
teaterförfattares senare karrier. Det var en enda pjes, »Sällskap
där man har tråkigt», som genom sin lycka på scenen gjorde
Pailleron till en bemärkt man. Och icke långt efter den première,
som här har skildrats, ärfde Henri Lavedan Meilhacs plats i
P’ranska akademien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
