Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Mod!» säger han. »Republikens president har afslagit er
nådeansökan. Ögonblicket är kommet, då ni skall lida ert straff.»
Vid dessa ord störtar den till döden dömde ned från britsen
och rullar utefter golfvet med ett skrik.
Abbéen närmar sig och håller en flaska med kamfer framför
hans näsa; ett par fångknektar, som äfven kommit in, hjälpa
mördaren på med benkläderna, draga på honom stöflarna och släpa
honom vid armarna ut i vaktmästarens väntrum, hvarest bödeln
(hvilkens officiella titel är: L’exécuteur des hautes-oeuvres) väntar
honom. Och nu börjar den högtidliga akt, som kallas »Den till
döden dömdes sista toalett.»
Deibler, som assisteras af sin son, slår först Carraras ben i
bojor, som dock ej äro stramare åtdragna, än att mördaren kan
gå med små, korta steg. Därpå lyfter skarprättaren upp hans
armar och binder fast armbågarna på ryggen, hvarjämte från skuldran
ned till handlederna bindes ett band, som tvingar honom att hålla
bröstet framåtböjdt. Till sist träder en af bödelsknektarne fram
och klipper af linningen omkring hans hals. Mördarens kropp
skälfver, när strupen beröres af det kalla stålet. Prästen, som under
hela tiden har läst upp ställen ur Den heliga skrift — utan att
någon har hört på honom —, slår slutligen igen bönboken och
räcker förbrytaren ett glas rom.
Toaletten är färdig, och bödelsknektarne taga åter den
dödsdömde under armarna, medan Deibler högtidligt doppar pennan och
»kvitterar» förbrytaren i fängelsets historiska protokoll.
Den återstående delen af dramat försiggår på öppen gata, med
stigande hastighet, men utan att en enda rörelse går förlorad för
åskådarne.
I detsamma de första solstrålarna från öster skjuta fram öfver
stadens tak, öppnas fängelseporten i den tjocka muren. I
soldaternas led höres ett nervöst prassel med sadeltyg och vapen och
på något afstånd, där tusental af skräck gripna ögon blicka fram
ur de bleka ansiktena, ljuder ett doft mummel. Man står som på
nålar och slukar hvarje rörelse i det gripande skådespelet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
