Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREF TILL ROBERT GC. INGERSOLL. 985
«Ingen känner den sorg jag bär;
Ingen det vet blott Jesus?”
Skulle Ni vilja beröfva henne denna osynlige vän — hennesende
vän på jord och i himmel?
Men jag vill rättfärdiga er i att säga, att er brist på kristlig
tro härleder sig delvis från edert hjertas ömtålighet. Ni kan
icke inse en styrande försyn, emedan ert sinne är så nedtyngt af
företeelser som bevittnas. "Hvarför” — frågar Ni — skola men-
niskor så mycket lida?” Ni målar förskräckliga taflor utaf verl-
dens eländen, såsom bevis mot odugligheten af dess styrande
regent, och undandrager er icke från att säga, "att hvilken upp-
rigtig menniska som helst, begåfvad med vanligt förstånd, kunde
mycket bättre sköta henne.” Om Ni kunde realisera ert sinne-
lag, skulle Ni lyckliggöra alla; det skulle då ej längre finnas
mera fattigdom, icke mera värk och sjukdom.
Detta är en vacker tafla att beskåda, och likväl måste Ni
ursäkta mig, om jag säger, att hon har något mera barnsligt ut-
seende än en utvecklad mans. Verlden är icke en lekplats, i
hvilken menniskor smekas och lockas såsom barn: bortskämda
barn vore de då snart. Hon är en stridsplats, i hvilken vi ut-
veckla den mandom, som är inlagd i oss. Alla måste deltaga
i lifvets heta strider och äro derigenom förbättrade — kroppsligt,
andligen och moraliskt. Finnes det någon sann mandom hos
oss,. gör striden oss starkare och bättre — med större själsför-
måga och mildare hjertan, en mera vidtomfattande visdom och
en ädlare kärlek.
Möjligen blefvo vi eniga i denna punkt, om vi vore eniga
om lifvets rätta ändamål. Men jag fruktar för att denna skilnad
är oförliknelig. Ni tänker ändamålet är lycksalighet; jag tror
det var karakter. Jag tror icke att vårt lifs högsta ändamål på
jorden är att hafva en glad tid, att inhemta den störstanjutning,
utan att vara verkligen och storligen välgörande och för detta
ändamål kan ingen disciplin vara för svår, som förer oss genom
lidande till kraft. En uppfostran är väl utsedd, då hon höjer
andan till hjeltemodets och uthärdandets högsta grad. Ädelmo-
dets skönhet synes aldrig bättre än när det sättes gentemot feg-
hetens afskyvärda utseende. Det var i fängelser och kulor, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
