Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Spurgeon såsom menniska af Teol. Dr. Armitage
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
142
ÅTTONDE KAPITLET»
stelhet och alla fastställda former då han predikade, ty han
inlade deruti hela sin själ och sitt eget hjertas såväl glädje
som sorg samt grep sig an äfven de mest alldagliga
göromål med ali sin kraft och den mest orubbliga
beslutsamhet. Hans driftiga ande lät sig icke bestämmas af något
annat än Guds Andes helgande kraft. Och såsom Guds
ord bodde rikligen i hans egen själ och han lefde i ständig
erfarenhet af dess förmåga att omskapa sinnet till ett
heligt lefverne, så rekommenderade han icke heller något
mindre till att styra andras sinne. Och alldenstund han
betraktade synden icke blott såsom en svaghet, utan såsom
öfvermåttan syndig och kränkande för Gud, kände han
endast det af Gud bestämda medlet för dess utplånande.
Som följd deraf var Kristus för honom försoningen för
synderna i detta ords fullaste mening, och menniskans nya
födelse helt och hållet en frukt af denna försoning. Det
blef då endast en naturlig följd, att derest menniskan i
förakt förkastar den beredda frälsningen, så står det henne
intet annat åter än att evigt förgås. Läran om en
kommande vedergällning var för honom icke alis en
spekulation, utan en evig sanning och en af grundlärorna. I
likhet med Mästaren hade han blott en uppgift i lifvet,
nemligen att uppsöka och frälsa de förtappade. Han pekade
derföre på Kristi törnekrona och kors såsom enda vägen
till frälsning, och det utan att söka blomstersmycka korset
för att taga bort dess skam och göra det mindre
motbjudande.
Sanningskärlek var det allt förherrskande draget i
hans lif. När han en gång blifvit fullt Öfvertygad om,
att Gud fordrade det eller det af honom, så visste han
sedan icke om något vacklande. Med sin vanliga manlighet
afgjorde han först hvad som var rätt, och sedan stod han
fast vid beslutet att göra sin pligt, hvad som än måtte
komma. Den orubbliga trohet, med hvilken han fullföljde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
