Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19. Samtidens dom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
320 FJORTONDE KAPITL ET.
faller tanken lielt naturligt på Canon Licldon. Dessutom
hafva vi hiskop Alexander, erkebiskop Magee och många
andra, som kunna fullt jemföras med pastorn vid
Tabernakelförsamlingen så långt det afser endast
talareförmågan. Likväl har icke någon enda af dem förmått att vinna
den plats i det engelska folkets känslor, som han hade,
icke ens någon närmelse deråt. Yi vilja icke kasta någon
skugga på dessa framstående män; dock nödgas vi säga atö
Spurgeon vann detta stora rum i engelska folkets hjertan
och den ojemförliga makt han utöfvade öfver sina
medmenniskor genom sin upphöjda personlighet. Det var icke
blott på grund af sina vältaliga predikningar och ännu
mindre på grund af någon öfverlägsenhet blott å
förståndets vägnar framför sina medpredikanter och medlärare,
som han tillvann sis: större förtroende och mera högakt-
o o
ning än någon af dem, utan det var på grund deraf att den
stora britiska allmänheten hade kommit till den
öfvertygelsen, att han var bottenärlig, enkel, anspråkslös och
rättfram. Det har inom frikyrkorna i England och Skotland
funnits predikanter med sällsynta gåfvor, hvilka hafva
dragit skaror efter sig hvarhelst de uppträdt och hvilka
äfven haft många hängifna beundrare, men det oaktadt
hafva de aldrig förmått att nå den stora massan, emedan
de misstänkts för att söka eprna fördelar och e^en storhet.
o o
Men under trettio år har Mr. Spurgeon varit så fri från
hvarje tillstymmelse till sådana misstankar som det är
möjligt för någon menniska att vara; och det har för alla
varit klart att han oaflåtligen tjenat sin Mästare, icke sig
sjelf.
Det var genom denna, den personliga karakterens
triumf, i förening med ett annat, hela hans lif genomgående
drag, som vi finna förklaringen öfver hemligheten till hans
förvånande framgång. Detta andra drag var den
orubbliga trohet, med hvilken han från början till slut fasthöll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
