Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT I.ITËT RENDEZ-VOUS. 191
återvände, trött af allt bråk, till mitt hem för att
sofva några timmar. Men här mötte mig en ny
. öfverraskning på denna öfverraskningarnas dag.
Mrs Johnson väntade mig i mitt rum. Vid
anblicken af henne kände jag ett styng af
samvetskval. Under dagens brådska hade jag glömt att
uppsöka henne och uttala min sympati i hennes
stora sorg. Hon såg på mig mycket vemodigt —
vemodigare än någonsin förr.
»Hvarför kom ni inte?» frågade hon. »Jag
har varit så öfvergifven i min olycka, och ingen,
ingen vän har jag, som jag kan vända mig till.»
Hennes stora, mörkblå ögon fylldes med tårar.
Där hon satt med kappan uppslagen och hattfloret
tillbakakastadt, erbjöd hon en sådan bild af full-.
komlig hjälplöshet, att jag kände hjärtat
sammansnöras af medömkan.
»Hvad kan jag göra för er,» sade jag. Rösten
var, fruktar jag, något oklar. »Befall öfver mig!
Ni vet, min fru, att jag vill göra allt hvad i min
förmåga står för att hjälpa er!»
»Råd mig,» sade hon.
»Angående hvad?»
»Anser ni det rätt att jag begär skiljsmässa?»
»Jag har inte mer än en tanke om den saken,
men jag vill helst slippa att uttala den. Ert eget
samvete, min fru, är den bästa rådgifvaren
därvidlag. »
Den ärade läsaren må ej ett ögonblick
misstänka, att jag sade detta för att visa min moraliska
öfverlägsenhet. Jag kände mig helt enkelt mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
