Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så god emot mig, som jag förmodade, och svarade: ’Hvad,
gamle vän, har det någonsin fallit dig in att jag skulle vilja
göra det? du vet nog att jag håller af dig’.«
«Min bäste marskalk, jag lyckönskar er,« sade
marskalkinnan d’Effiat med mild röst; «jag igenkänner deruti
hans majestäts nåd. Han ihågkommer den godhet, hans far,
salig konungen, hyste för er; jag tycker äfven att han
beviljat er allt hvad ni önskat för edra slägtingar,« tillade hon
fiiitligt, för att återföra honom på berömmets väg och afleda
honom från det missnöje han så högt låtit förljuda.
«Helt säkert, min fru,« svarade han, «vet ingen bättre
att värdera hans dygder, an Frans de Bassompierre; och jag
ämnar förblifva honom trogen till det yttersta, emedan jag
med kropp och förmögenhet hängifvit mig åt hans far på en
bal, och jag svär, att, med mitt samtycke åtminstone, ingen
af min slägt skall bryta sin pligt mot konungen af Frankrike.
Fastän Besteinarne äro utlänningar och Lothringare, har ett
handslag af Henrik den IV eröfrat oss för evigt; min största
sorg har varit att se min bror stupa i spansk tjenst, och jag
har nyss skrifvit till min brorson, att jag gör honom arflös,
om han går öfver,till kejsaren, som ryktet förmäler.«
En af herrarne, som hittills ej yttrat sig, men var
utmärkt af den mängd band, rosor och snören, hvilka betäckte
hans drägt, och af Sankt Michaels-Ordens svarta band, som
hängde kring halsen, bugade sig, sägande: att hvarje trogen
undersåte borde tala sålunda.
«Deri misstar ni er mycket, herr de Launay,« sade
marskalken, som påminte sig sina förfäder; «personer af vårt
blod äro undersåter af fri vilja, ty Gud har låtit oss födas
till herrar öfver våra egendomar, likasåväl som konungen
öfver sina. När jag kom till Frankrike, reste jag blott för ro
skull, åtföljd af mina adelsmän och pager. Jag märker att
man mer och mer förlorar denna grundsats ur ögonsigte, i
synnerhet vid hofvet. Men der kommer en ung man, just i
lagom tid för att höra hvad jag ämnade säga.«
Dörren öppnades verkligen och en temligen välväxt
yngling inträdde; han var blek, med brunt hår och svarta ögon
samt med en sorgsen och liknöjd uppsyn: det var Henrik
d’Ef-fiat, markis af Cinq-Mars (ett namn antaget efter ett familje-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
