Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hallå om hans allra kristligaste majestäts bannlysande. Är
ni icke af samma tanke, min bäste herre?« sade han till
kardinal de la Valette, som nalkades, men till all lycka ej hört
det som yttrats om honom. «Herr d’Estrées, blif qvar vid
vår stol. Jag har ännu mycket att säga er och ni är aldrig
till besvär i mina öfverläggningar, ty vi hafva inga
hemligheter; vår politik är redlig och ligger i öppen dag; statens
och hans majestäts bästa — se der allt.«
Marskalken bugade sig djupt, ställde sig bakom
ministerns stol och lemnade rum för kardinal de la Valette, som
bockade, krusade, försäkrade om sin lydnad och tillgifvenhet,
liksom han velat godtgöra sin fars, hertig d’Epernons stelhet;
men fick blott tankspridda svar utan vigt och synnerlig
betydelse af kardinalen, som ständigt hade ögonen riktade på
dörren, för att se hvem som kom dernäst. La Yalette hade
till och med den grämelsen att ministern afbröt honom midt
i hans sockersöta tal, ropande: —
«Ack, är ni då ändtligen här, min bäste Fabert! Hvad
jag har längtat efter er, för att tala med er om belägringen?«
Generalen helsade temligen buttert och oskickligt och
föreställde för kardinalen-öfverbefälhafvaren de officerare, som
åtföljt honom från lägret; han talade en stund om
belägringsarbetena, och kardinalen tycktes på visst sätt krusa för
honom, för att bereda honom på den möjligheten att på sjelfva
slagtfältet emottaga prelatens befallningar; han talade med
de medföljande officerarne, nämde dem vid namn och gjorde
dem hvarjehanda frågor om tillståndet i lägret.
De trädde derpå samtligen undan, för att lemna rum för
hertigen af Angouléme; denne Valois, som sedan han kämpat
emot Henrik IV, nu ödmjukade sig för Richelieu; han anhöll
om ett eget befäl, hvilket han hittills ej haft, ty vid La Rochelles
belägring var han den tredje i ordningen. Näst efter honom
framträdde den unge Mazarin, alltid ödmjuk och krypande,
men redan förtröstande på sin lycka.
Efter dem kom hertig d’Halluin, hvarvid kardinalen
genast afbröt samtalet, för att ropa till honom med hög
röst: «Herr hertig, det fägnar mig att underrätta er, det
konungen för er skull gjort en ny marskalkspost; ni skrifver er
ju hädanefter Schomberg? Man tycker så äfven i Leucate,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
