Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som är obotlig, af en sjukdom, som jag ej ville önska min
störste fiende; och hela verlden skulle beklaga honom, om man
kände hans qval. Likväl dröjer det länge, innan han blir
förlossad från sina lidanden, det vill säga lifvet. Hans
trånsjuka är helt och hållet moralisk; uti hans hjerta föregår nu
en stor omhvälfning, hvilken han skulle vilja fullborda, utan att
han har kraft dertill; i många år har han inom sig kännt frön
hopas till ett välförtjent hat emot en man, som han tror sig
vara skyldig erkänsla, och det är denna inre strid emellan
hans vrede och hans godhet, som förtär honom. Hvarje
förflutet år har vid hans fötter nedlagt, på ena sidan denne
mannens arbeten, och på den andra hans brott. Nu hafva
de sednare ändtligen erhållit öfvervigten, och konungen ser
det med förtrytelse; han vill stundom straffa honom, men
ångrar sig hastigt och begråter honom redan på förhand.
Om ers Majestät såge honom i detta tillstånd, skulle ni
beklaga honom. Jag har sett honom fatta den penna, som
skulle teckna ministerns landsflykt, jag har sett honom med
dristig hand doppa pennan i bläckhornet och begagna henne,
hvartill? att tillskrifva honom ett nådigt bref. Då gläder han
sig öfver sin fromhet som kristen, men fördömer sig såsom
öfverhet och föraktar sig sjelf, som konung. Han söker en
tillflykt i bönen och fördjupar sig i betraktelser öfver
evigheten; men han uppstår förskräckt, emedan han varsnat
de lågor, som denne man förtjenar, och emedan ingen kan
bättre än han inse skälen till hans fördömelse. Då skulle ni
höra honom anklaga sig för brottslig svaghet och utropa att
han skall blifva straffad, för det han icke ägt styrka att straffa
honom. Man. skulle nästan tro att vålnader stundom befallte
honom att slå till, ty under sömnen upplyfter han armen.
Med ett ord, ers Majestät: åskan mullrar i hans hjerta, men
bränner endast honom; ty viggen kan ej uttränga derifrån.«
«Vi böra då bringa honom att slå ned!« sade hertigen af
Bouillon.
«Den som rör honom kan dö deraf,« sade prinsen.
«Men hvilken ärofull död, hvilken ädel uppoffring!«
invände drottningen.
«Hvad jag skulle beundra den dristige,« sade Maria
halfhögt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
