Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stående förklädd och väntande henne med oro. Så snart hon
igenkände honom, gick hon hastigt in i templet, och utan att
aftaga den sammetsmask hon hade för ansigtet, skyndade hon
till biktstolen, under det att Henrik sorgfälligt igenläste den
dörr, hvarigenom hon inkommit. Sedan han förvissat sig om
att låset ej kunde öppnas utifrån, följde han efter henne
och knäföll, efter vanligheten bredvid henne i biktstolen.
Anländ en timme före prinsessan, med sin gamle tjenare,
hade han funnit dörren öppen, hvilket var ett säkert och
Öfverenskommet tecken att hans fordne lärare, abbé Quillet,
väntade honom på vanligt ställe. Angelägen att förekomma
all öfverraskning, hade han dock dröjt vid ingången, i afbidan på
Marias ankomst, och ehuru glad öfver den gode abbéns
punktlighet att på bestämd tid infinna sig, derföre icke velat
Öfvergifva sin post för att tacka honom. Den beskedlige
gubben var en annan far för honom, med undantag af
fadersväldet, och han behandlade vanligen den godsinnade presten
utan särdeles krus.
Den gamla kyrkan Saint-Eustache var mörk; ty utom
den ständigt lågande lampan, brunno der endast fyra gula
vaxljus, hvilka voro fästade på de största pelarne ofvanför
vigvattenskärlen och spredo ett rödt sken på den ödsliga
korsgångens blå och svarta marmorbeläggning. Ljuset inträngde
knappt uti den heliga byggnadens sidogångar. Uti ett af
dess kapeller, och detta det dunklaste, stod den biktstol,
genom hvars höga jerngaller och tjocka brädskrank endast det
lilla takhvalfvet och träkorset voro synliga. Der knäföllo
Cinq-Mars och Maria af Mantua på hvar sin sida. De knappt
sågo hvarandra och funno att abbé Quillet, som efter
vanligheten satt emellan dem, redan länge väntat på dem. De
kunde mellan de små galleröppningarne urskilja skuggan af
hans kåpa. Cinq-Mars hade nalkats långsamt; han hade så
till sägandes nyss afgjort och bestämt sitt öde. Han skulle
nu ej framträda för sin konung, men inför en mäktigare
herrskarinna, för hvars skull han företagit sitt ofantliga värf.
Han skulle sätta hennes trohet på prof och darrade.
Han bäfvade i synnerhet då hans unga trolofvade
knäfallit midt för honom; han bäfvade, ty vid denna engels
anblick kunde han ej underlåta att tänka på den sällhet han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
