Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ui vet hon kan antaga, och hvilken alltid kommer mig att
gråta: jag är mycket rädd.«
Hon teg, och Cinq-Mars svarade blott med en djup suck.
«Hvad! ni svarar mig icke?« sade hon.
«Är detta således alla era farhågor?« sade Cinq-Mars
bittert.
«Kan jag väl hafva någon större? Ack, min vän, med
hvilken ton, med hvilken stämma tilltalar ni mig? Är ni
ond för det jag kommit sent!«
«För tidigt, min hertiginna, alldeles för tidigt för de
saker ni kommer att få höra, och om hvilka jag finner ni ej
har någon aning.«
Bedröfvad öfver den dystra, bittra tonen i hans röst,
började Maria gråta: — «Ack, min Gud! hvad har jag då
gjort?« sade hon, «efter ni kallar mig hertiginna och
behandlar mig så grymt.«
«Lugna er,« fortfor Cinq-Mars, men alltjemt ironiskt.
«Ni är verkligen icke brottslig; men jag är det, jag ensam är
brottslig; icke emot er, men för er skull.«
«Har ni då gjort något ondt? har ni befallt någon
menniskas död? Ah nej! derför kan jag vara trygg, ni är ju så god!«
«Hvad!« sade Cinq-Mars; «är ni då främmande för
mina planer? har jag missförstått er tanke, då ni såg på mig
hos drottningen? Förstår jag ej mera att läsa i era ögon?
Den eld, som då lifvade dem, uttryckte väl ej någon särdeles
vänskap för Richelieu? Hvart har den beundran tagit vägen,
som ni lofvade åt den, hvilken vågade säga konungen
sanningen? Var då allt detta blott ett svek?«
Maria fällde strida tårar: «Ni tilltalar mig alltid med
ett visst tvång,« sade hon, «som jag .ej har förtjent. Tror ni
att jag glömt denna förfärliga sammansvärjning, för det jag
ej yttrar något derom? tycker ni att jag ej är nog olycklig?
Behöfver ni se mina tårar? Så se dem nu! Jag gråter nog i
hemlighet, Henrik; var öfvertygad, att om jag undvikit att
vidröra detta grufliga ämne i våra sednaste samtal, har det
varit af farhåga att erfara för mycket. Kan jag väl tänka på
annat, än edra faror, då jag vet att det är ior min skull ni
trotsar dem. Ack! om ni strider för mig, så måste jag också
uthärda svåra anfall! Ni är lyckligare än jag; ty ni brottas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
