Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mer än allt annat hade hans väns fara, liksom genom en osynlig
magnet, indragit honom i deras hvirfvel. Han led i sitt
samvete; men han följde detta oaktadt Cinq-Mars öfverallt, i det
han af öfverdrifven grannlagenhet ej ville yttra en enda tanke,
som kunnat likna personlig fruktan. Han hade genom en
tyst öfverenskommelse beslutat gifva sitt lif och skulle ansett
det ovärdigt dem begge att vilja göra ens en antydan om att
återtaga det.
Öfverhofstallmästaren var fullt väpnad, iklädd sitt
harnesk och med vida stöflar. En stor pistol med sin brinnande
lunta låg på bordet emellan tvenne ljus och ett stort
messings-fickur framför pistolen. De Thou, insvept i en svart
kappa, stod alldeles orörlig med korslagda armar; Cinq-Mars
gick fram och tillbaka med händerna på ryggen, men såg
alltsomoftast på urvisaren, hvilken i hans tycke framskred
allt för långsamt; han öppnade tältluckan och betraktade
himmeln, hvarefter han återvände, sägande: — «Jag ser ej min
stjerna deruppe; men lika godt, hon är i mitt hjertan
«Natten är mörk.« sade de Thou.
«Säg att natten lider. Timmen är snart inne; ännu
tjugu minuter och allting är förbi. Armén väntar blott ett
skott af denna pistol för att börja.«
De Thou höll ett elfenbenskrucifix i handen och
betraktade ömsom korset, ömsom himlen. — «Stunden är
kommen att fullborda offret,« sade han; «jag ångrar mig icke,
men syndens kalk har likväl en bitter smak för mina läppar.
Jag hade egnat mina dagar åt ett skuldfritt lif och åt själsarbete,
och se, nu är jag dock färdig att begå brott och gripa till svärdets
Han fattade med styrka Cinq-Mars’ hand. — «Det sker
för er, för er skull,« sade han med ett ända till förblindelse
hängifvet hjertas värma. «Jag gläder mig åt mina felsteg
om de bidraga till er ära, och jag glömmer mitt brott för er
sällhet. Förlåt, att jag för ett ögonblick återkommit till de
idéer, jag hyllat under hela min lefnads
Cinq-Mars såg på honom med stadig blick, och en tår
tillrade långsamt ned på hans kind. — «Dygdige vän,« sade han,
«måtte ert fel blott drabba mitt hufvud! Men vi skola
hoppas att Gud, som förlåter dem som älska, är på vår sida, ty
vi äro brottsliga, jag af kärlek och ni af vänskaps
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
