Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jade detta tåg nästan vid Rhones utlopp, liksom han velat
förlänga njutningen af sin hämd, hvilken man hädiskt vågat
kalla gudarnes nöje; och i det han för båda stränderna visade
sitt frossande hat, for han långsamt uppför elfven i tvenne
slupar, hvilka fram drefvos med förgyllda åror, och pryddes med
flaggor, som förde hans vapen och färger; sjelf låg han i den
första, och den andra med hans båda offer följde i släptåg
vid ändan af en lång kedja.
Om aftnarne då hettan upphört, borttogos stundom
sun-tälten, och då syntes Richelieu i den ena, blek och utmärglad,
sittande i aktern; i den efterföljande stodo de båda fångarne,
med lugn uppsyn hållande hvarandra under armen och
betraktande flodens snabba lopp. Cesars soldater, hvilka
fordom lågo i läger vid denna samma flod, skulle trott sig se
afgrundens obeveklige färjkarl föra skuggorna af de båda
vännerna Castor och Pollux; de kristne vågade ej en gång
anställa några betraktelser, och deruti se en prest, som förde
sina båda fiender till stupstocken: det var premierministern,
som for förbi.
Han for verkligen förbi och qvarlemnade fångarne
under bevakning i just samma stad, hvarest de Sammansvurne
ämnat låta honom dö. Han satte ett nöje i att sålunda
trotsande skämta med ödet och att uppresa ett segertecken der,
hvarest man velat gräfva hans graf.
En Septembernatt, då allt tycktes försänkt i hvila uti det
ointagliga fångtornet, öppnades dörren till fångarnes yttre rum,
utan ringaste buller, och en man visade sig på tröskeln uti
en brun kåpa, omgjordad med ett tåg; på fötterna hade han
sandaler och höll i handen en knippa stora nycklar; det var
Josef. Han såg sig varsamt omkring, utan att gå närmare,
och betraktade stillatigande öfverhofstallmästarens rum.
Tjocka och präktiga tapeter dolde fängelsets murar, och en
röd damastsäng stod bäddad, men fången låg ej deri. Han
satt bredvid den höga spiseln uti en stor länstol, klädd i en
lång grå rock, liknande presternas, med nedlutadt hufvud
och ögonen fästade på ett litet guldkors, som belystes af en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
