Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ordna sig i minnet och för henne framställa tydliga
föreställningar af det förflutna. Så snart hon vaknade, fann hon sig
omgifven af hofvets unga damer, och hon var icke förr
påklädd, än hon måste infinna sig hos drottningen, hvarest
hon förföljdes af wojwodens ständiga, men nu mindre
obehagliga vördnadsbetygelser. Polackarne hade vid franska hofvet
haft tid att lära sig denna hemlighetsfulla förbehållsamhet
och denna vältaliga tystnad, hvilka så mycket behaga
fruntimmer, emedan de öka vigten af alltid fördolda hemligheter
och upphöja de varelser, hvilka vördas så högt, att man ej en
gäng vågar lida i deras närvaro. Man ansåg Maria såsom
redan trolofvad med konung Uladislaus, och hon sjelf (vi
nödgas erkänna det) hade så vant sig vid denna tanke, att
det skulle förefallit henne alldeles orimligt, om polska tronen
intagits af någon annan drottning. Hon längtade visst icke
efter denna upphöjelse, men hon hade emellertid redan
emottagit de vördnadsbetygelser, som på förhand egnades henne.
Utan att tillstå det för sig sjelf, öfverdref hon äfven
Cinq-Mars’ förmenta karaktersfel, som drottningen för henne
uppdagat i Saint-Germain.
«Ni är blomstrande som rosorna i denna bukett,« sade
drottningen; «korn, mitt kära barn, är ni färdig? Hvad skall
denna lilla misslynta uppsyn betyda? Kom hit, och låt mig
knäppa igen detta örhänge ... Tycker ni ej om dessa topaser?
Vill ni hafva något annat?«
«Ack nej, ers Majestät! jag tror att jag ej borde kläda
mig så grant, ty ingen vet bättre än ni huru olycklig jag är.
Karlarne äro bra grymma emot oss! Jag tänker ännu på allt
hvad ni sagt mig, och nu tycker jag att alltsammans är
tydligen bevisadt. Ja, det är ty värr sannt att han icke älskade
mig; ty om han verkligen älskat mig, skulle han strax
af-stått från ett företag, som gjorde mig så mycken oro, hvilket
jag också sade honom. Jag kommer till och med ihåg något,
som är ännu värre,« tillade hon med vigtig och nästan högtidlig
uppsyn, «att jag sade honom att han blefve en rebell; ja, det
sade jag honom i Saint-Euscache. Ack, nu ser jag nog att
ers Majestät hade rätt; jag är mycket olycklig; han leddes
mera af ärelystnad än kärlek.« Vid dessa ord smög sig en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
