- Project Runeberg -  Sverige och England 1655-aug. 1657, P. J. Coyets, Krister Bondes, Georg Fleetwoods beskickningar och förrättningar i Londontraktaten d. 17 juli 1656 /
91

(1900) [MARC] Author: Johan Levin Carlbom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

båda sidor hade ju varit godt, nämligen det gemensamma
protestantiska väsendets bästa och åstadkommande af god
förtrolighet alla protestanter emellan; ej häri således, men i
fråga om sättet, medlen att nå det hade meningsolikheterna,
som vållat dröjsmålet, visat sig. Ty då protektorns mening
var, bl. a., att med ord blott inverka på de andra för att ej
gifva dem »ombrage» eller anledning till påstående om att
tvång och hotelser1 användts för att draga in dem, hade
Bondes mening alltjämt varit, att goda ord ej vore nog,
»utan att man i konsideration af det folk, vi hade att
hand-tera, där ut med ock skulle gripa mascula consilia». Blefve nu
intet slutet och öfverenskommet här, så måste konungen af
Sverige vara ursäktad, därest han mot sin vilja blefve
tvungen öfvergifva den gemensamma saken och »vända sig till
sitt eget försvar». Bonde upprepade’ härpå åter sin begäran,
att protektorn dock nu måtte fatta och tillkännagifva sitt
ändtliga beslut i denna alliansfråga; för sin egen del vore
han redobogen för den såsom förut och beredd att afsluta.
Likaledes hemställde han som förut, att protektorn måtte,
för det fall att han dock nu ej kunde besluta sig, låta en
ambassadör afgå till Karl X att hos honom fortsätta och
afsluta förhandlingarna. Konungen vore för sin del ock
sinnad som förut. Handels- och sjöfartstraktaten ville Bonde
då åtminstone efter så mycket underhandlande ändtligen
bringa till afslutning här, ehuruväl han sade sig nu hafva
svaga förhoppningar också om den, och han visade sig
mycket missnöjd för det långa dröjsmålet med den ock* 2.
Det var de artiklar, han af Thurloe dagen förut bekommit
på samtliga sina inlefvererade punkter, som verkat denna

T Några ord ej dechiffrerade tyckas ge denna meningen.

2 »Protesterade min uppriktiga intention, beklagade att Gud ej ville
unna oss den nåden att kunna se vår egen välfärd; den protestantiska
saken stode igenom sådane procedurer i stor fara, visste det ej vara
min skuld och åstundade till sist, att han ville mig dimittera, det kunna
ske, att den, som han till E. K. M:t sänder, måtte vara lyckligare än
jag något godt att uträtta, hvarmed jag slöt».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:40:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cjlsveng/0097.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free