Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Linnés utnämning till professor i Uppsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
läkare. Ehuru han tjänstgjorde i stället för professor Rudbeck,
föreläste han dock vanligen professor Robergs ämnen, enär
han ansåg, att de blifvande läkarne däraf hade största nyttan
för sin kommande verksamhet.
På begäran af universitetets kansler hade regeringen
föreslagit riksdagen, att, när någon professor vid universitetet för
ålders eller annan orsaks skull ej kunde tillfredsställande
handhafva undervisningen, han måtte taga afsked, och, att han,
om han tjänstgjort länge och väl, måtte under sin återstående
lifstid få behålla professorslönen. Ständerna hade härtill
gifvit sitt bifall. Universitetets kansler, Carl Gyllenborg, sände
till vederbörande myndighet i Uppsala (consistorium
academicum) det kungliga bref, som innehöll riksdagens beslut i
frågan. I samband därmed befallde kansleren, att ledamöterna
i konsistorium skulle »på ed och samvete» gifva till känna,
om det nu funnes i Uppsala någon professor, som på de i kungl.
brefvet angifna skäl borde taga afsked.
Ingen af professorerna ville medgifva, att han vore i den
ställning, att han borde taga afsked. Konsistoriet förklarade,
att, ehuru Rudbeck och Roberg hade ovanlig hälsa och goda
krafter, det dock vore svårt att säga, att de såsom till hög ålder
komna vore i stånd att till alla delar tillfredsställande
handhafva sina lärarbefattningar. Emellertid lyckades det ej att på
detta sätt förmå de gamla lärarne att taga afsked.
Följande året, den 23 mars 1740, dog, efter en kort
sjukdom professor Rudbeck. Hans professur blef sålunda ledig.
Den söktes af adjunkten Rosén, doktor Carl Linnæus och
adjunkten Johan Wallerius. Konsistoriet uppsatte de tre
sökandena på förslag i nu nämnd ordning.
Linné skref då till grefve K. G. Tessin, som vid denna tid
vistades i Paris, och bad om hans förord till den sökta platsen.
Denne vände sig till universitetskanslern, som säges hafva
umgåtts med planen att Rosén skulle blifva utnämnd efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
