- Project Runeberg -  Clas Livijns dramatiska författarskap /
109

(1911) [MARC] Author: Johan Mortensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Att diktionen ofta är färgad af rent Shakespearska drag
har redan visats, och flera exempel skulle kunna anföras. Å
andra sidan förekomma verser, som erinra om de
Gustavianska skaldernas versifikation t. ex. följande replik af Arvid:

Gå, yngling, och begynn med brott din banä, o. s. v.

Hvarpå Torkel svarar i samma stil:

Dig själf var värdig genom dygder: bjuder min lära...

I dramat är dessutom inlagdt en ballad, som sjunges af
Arvid (3 akten). Den vittnar om bekantskap med våra
folkvisor, för hvilka Livijn tidigt intresserade sig, säkerligen ej
minst genom inflytande från vännen L. F. Rääf. Den är för
öfrigt hållen i den härskande modestilen:

Skön Hildur hon satt uti höga lofts sal
Med Asmund hon guldterning lekte
Som terningen föll hennes kyssar han stal,
Förtroligt hvarannan de smekte.

Skön kärleken blommar och vissnar och dör.

Men vintern ej vänskapens rosor förstör.

På många ställen i denna tragedi bryter Livijns egna
ungdomligt pessimistiska stämningar igenom de olika
personernas tal. Ett par exempel må anföras:

Torkel yttrar (1 akten, 3 scenen):

O grufveliga början! Lycklig den,

Hvars ungdom nödens tunga jernhand fostrat
Och honom lärt att skåda hvarje sällhet
Så falsk och så förgängligt ljus som blixten
Uppå ett klippfullt haf. Han bäfvar ej,

Han möter nöden som en vanlig stormby
Och ser sig om, när den har rasat öfver;

Då, lyckans son, du sanslös står, om blott
En vanlig fara nalkas dina trakter.

«

O grufveliga början! Det är en refräng, som ständigt
genljuder i Livijns bref under dessa ungdomsår, blandade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:40:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/claslivijn/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free