- Project Runeberg -  Clas Livijns dramatiska författarskap /
220

(1911) [MARC] Author: Johan Mortensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Rimmare Sven.

Aj, det var en fördömd kamp. För tusan! Jag tror jag slog
låret af mig. Hjälp mig.

Flickorna.

Rys att vara mindre än ditt q val.

Drista mäta dig med dina öden1.

Rimmare Sven.

För Guds skull, hjelp mig då!

Jag kan ej gå.

Flickorna.

Lid då dödlige! — det är din lott;

Lid med tålamod! — det är din heder.1

Rimmare Sven.

Jag frågar nu föga efter poesien, hjälp mig nu först på prosa.

Flickorna.

Det är Rimmare Sven! Kors och vi kände dig alldeles intet.
Hvarför har du spökat ut dig på detta sättet?

Rimmar Sven.

Ja det må I visst fråga. Jag har ett qvaldt hjerta, som hvar
man vet. Nu har jag en längre tid glömt bort mina qval hos
Carin vid grinden.2 Men hvad gör icke hatet och afunden.
Mormor som sett, att hon ej med den barnsliga kärlekens hela
sorgfällighet matat mormors trogna dufvor och morfars snåla
tupp, lade försåt för mig, när jag kom. För att undgå dem vidtog
jag den försigtigheten att kläda ut mig och så lura gumman,
huru mycken kärlek jag annars har för mödrar.3 Men Pegasen
skygde, just under det jag öfvertänkte en sång till de röda
grindstolparne och rusade ut; för att hålla mig fast, fick jag tag
i detta likkors, men det följde med.

Ka v: Ja du [ser] just ut som skräddaren, hvilken slog

ihjel 1000 flugor.

Rimmare Sven: Men merklig skillnad är — det blott

jag ville säga
Att vara ridikyl och [att] en sådan äga.4

Jordmark: Men du gode! Är Karin vid grinden ett

rent och oförfalskadt naturens barn.

1 Valerius, Tålamodet

8 Jfr Polymnia, sid. 213 i poemet »Landtflickan».

3 Jfr poemet »Till min mor», Polymnia, sid. 120.

4 Syftar på poemet »Ridikylen», ibid., sid. 138.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:40:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/claslivijn/0230.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free