Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rääf svarar på detta bref den 16 februari 1813:
... ”Din tilltagsenhet är stor; två operor i arbete på en
gång! Visbur är lemnad till Eggert, men hvilken nu åter, efter
en kort förbättring, är så sjuk, att han synes snarare vara färdig
att instämma [i] de himmelska än de jordiska chorer; om detta
fragment kan jag således icke säga dig något yttrande, hvilket
Draken, som skrifver till dig i dag och skickar afsicrift af Jorunder,
lärer närmare upplysa. Hobergs Gubben deremot är eir
hedersman, hvars vidare öden uppfylla mig med längtan: han har
förträffliga ställen: tag läran af min mun etc. hvilka icke kunna
förbättras, och mitt omdöme öfver det hela är såsom
recensentens i Sv. Litt. Tid. öfver Sagobrottet.
Din idée att af Vanlander, Visbur och Domalder göra en
Triologi är sann och i verkställigheten önskansvärd. Knapt
frambjuder någon annan historia ett mera tragiskt och rikt ämne,
i en tid och hos ett folk där alt skönt låter anbringa sig.
Sturle-sons korta berättelse kan oändligt utvidgas ur åtskilliga källor
och förnämligast utaf det åberopade ”Chronicon Finlandiae”,
incerto auctore, Schwed: Bibi: 1: es Stiick . . . Åstundar du
afskrift, skall den genast öfversändas, hvilket dess längd nu gör
omöjligt. Porthans noter till Juustens chronicon omtala
visserligen något hithörande; finnas namn på de finska drottningarna
äro de utan tvifvel upptagna hos den sistnämnda...”
Idéen var storartad. Den förste, som skrifvit en dylik
triologi af operor, visserligen icke öfver ett isländskt men
forngermaniskt ämne, blef dock icke Livijn— utan Richard
Wagner. Livijn hann aldrig längre än till planen och några
utkast.
Af ofvanstående bref se vi, hvilka källor, som Livijn
använde. Dessutom få vi veta, att ödet skulle utgöra den
sammanbindande länken mellan de tre dramerna. Tanken
härpå erbjöd sig helt naturligt ur Snorres berättelse. Hvarje
person, som kände de grekiska tragödernas verk och önskade
välja ett nordiskt ämne för behandlingen af en dylik
ödestragedi, måste finna Snorres berättelse synnerligen lockande.
Det var säkerligen denna kombination, som intresserat
Hammarsköld för dramat. Just från denna synpunkt var det
möjligt förnya ämnet, hvilket eljest redan tvenne gånger
behandlats i svensk litteratur nämligen af Ristell och Paykull.
Dessa båda hade emellertid behandlat dramat i fransk anda.
Den förre ser i Domalder en martyr, hvilken i Odins lund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
