Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af nytta för författare af detta lynne. Det fordras att yttre
omständigheter, dura necessitas, tvingar dem att producera.
Olyckan var just, att detta yttre tvång och dessa bärande
krafter saknades i Livijns lif. I och med detsamma, som han
valde ämbetsmannabanan och där flitigt och intelligent skötte
sitt kall, hade han nedflyttat sitt skriftställen till en blott
förlustelse för sig själf på lediga stunder. Med rätta kunde han
svara Hammarsköld, när denne alltför häftigt ansatte honom,
att då han endast skref för sitt nöje, ville han vara i fred
för påminnelser och göra, hvad han ville.
Därtill kom så, att tidsomständigheterna voro föga
gynnsamma för ett författarskap i det ögonblick, då Livijn grep
till pennan. Hans entusiasm slogs till spillror under dessa
seklets första år, då det var svårt att få något tryckt, svårt
att blifva spelad, därför att efterdyningarna af revolutionen
uteslutande sysselsatte alla sinnen. Och några år senare,
då genombrottet kom och den unga falang, som var
nödvändig, formerade sig, försmäktade Livijn redan bland
knek-tarne i Skara och Marstrand.
Dessutom var det ett ingalunda lätt företag, som Livijn
frivilligt och nästan på lek inlåtit sig på. Han ville skänka
svenskarna ett nytt drama, byggdt efter andra principer än
det gustavianska, romantiskt till sin anda med en ny diktion
och en annan karaktärsteckning. Det var en oerhörd uppgift
framförallt i ett land, som öfver hufvud icke ägde några
dramatiska traditioner, ett land, där konsten att teckna en
karaktär eller till och med att forma en intrig var så godt
som oförsökt. Det skulle fordrats ett geni med en oerhörd
energi, som uteslutande vigt sitt lif åt detta verk, för att ens
tillnärmelsevis lyckats. Det bästa bevis för, huru svår
uppgiften var, framgår redan af den omständigheten, att ingen
annan af de närmaste generationerna på långt när lyckades
lösa den. Den svenska litteraturen saknar en Oehlenschlaeger.
Hammarskölds hastigt hopspunna tragedi, Prins Gustaf,
väckte endast löje och förtjänade ej annat. Lings dramer
voro ospelbara, hvilka förtjänster de än för öfrigt äga.
Detsamma gäller tyvärr äfven om Stagnelius’ försök, eljest
strålande genom sina lyriska skönheter. År 1820 trodde man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
