Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunna skänka sina gestalter i faddergdfva. I detta af seendet
öfverträffades han vida af åtskilliga, af Atterbom, af
Stag-nelius, till och med af Nicander.
Gyritha och Torkel Knutsson äro hans lärospån. Båda
äro ofärdiga. Torkel Knutsson är ett ofantligt svårt ämne
att behandla. Ämnet är tillräckligt kräfvande äfven för ett
geni, och en’ skickligare och mera erfaren konstnär än Livijn
skulle kunnat stupa därpå. Af en yngling vore det orimligt
att begära, att han skulle lyckats. Betraktadt såsom ett arbete
af en nybörjare från förra seklets början, har Hammarsköld
icke så orätt i sin entusiasm. I diktionen är det underlägset
Runesvärdet; knappast i handling eller karaktärsteckning.
Efter Torkel Knutsson har Livijn icke fullbordat något
historiskt drama, och all fruktbar diskussion, om hvad han
kunnat göra, saknar därmed fotfäste. Man bör endast icke
glömma, att i det ögonblick, då Livijn verkligen kunnat utföra
något i denna genre, öfvergaf han den. Att döma af planer
och fragment skulle han kunnat nått ganska långt. Redan
Carl Algotsson visar intressanta uppslag, särskildt i
karaktärsteckningen. Det finnes få svenska författare, som sedan
vågat sig på att teckna så sammasatta karaktärer, som Livijn
ärnat göra det här. I samma riktning mot en rikare
karaktärsteckning pekar också motivet i Carl Ulfsson, där han
som motsats till den härsklystna sierskan Birgitta ställt den
lättsinnige sonen och placerat dem båda i denna egendomliga
omgifning: Neapel under drottning Johanna. Kunde Livijn
utfört denna plan, så hade han visserligen skapat ett drama,
som den svenska scenen kunnat vara stolt öfver. Planerna
till dessa båda dramer förråda i hvarje fall skarp blick för
scenens fordringar.
Och hvad Livijn förmått att göra af en dialog på detta
stadium af sin utveckling, därför talar det korta fragmentet
ur ”Engelbrekt Engelbrektsson”. Det är verklig stor stil
öfver dessa repliker mellan Margareta och Erik af Pommern,
i hvilka de tre skandinaviska länderna i anslutning till en
historisk anekdot jämföras med hvarandra, fast de icke sakna
den satiriska bitterhet, som aldrig öfvergifver Livijn, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
